Förra onsdagen

Fem dagar av ett intensivt liv i verkligheten utan att hinna vara uppkopplad börjar ta ut sin rätt. Det har varit sol, skratt, umgänge, släktforskning, rundturer i nämiljön, bakning och sena nätter. Det har också varit tidningsuppdrag och härliga evenemang. Tiden har rusat iväg och jag har knappt hunnit med. Vet inte ens riktigt vad jag har sysslat med.

I onsdags bakade jag i varje fall en rabarberkaka och tog den med mig till mammas hus där jag träffade mina kusiner, som jag inte sett sedan år 1996. Då begravdes deras far, min farbror, så det var ju inget riktigt möte liksom. Nu var de tre kusinerna på en nostalgitripp i barndomstrakterna. Vår farmors hus finns inte kvar mera. Det brann ner (eller upp?) vintern 1969. Då dog hon och den yngsta sonens hela familj. En tragedi som följt min släkt genom åren.

Vi hade mycket att tala om. Tur att jag tog med släktutredningen från pappas sida för nu kunde jag rabbla upp både födelsedagar och dödsdagar. Stort TACK till pappas kusin (frid över bådas minne) som år 1980 orkade gräva i riksarkivet och i Pernå församlings bristfälliga kyrkböcker. Delar av det arkivet har också brunnit upp (eller ner?) så det saknas uppgifter. Tack också till lillasyster som i tiden kopierade de handskrivna sidorna åt mig. Det här var alltså före datortiden, äkta hantverk alltså. Något som gör släktforskarinsatsen ännu mera värd. Om det blir riktigt regnigt i sommar kunde jag ju roa mig med att skriva om sidorna i datorn och lägga till inskannade foton. Det är ju bara det att många gamla foton saknas. Det var som sagt en brand som totalförstörde farmors hus. Det brann ner till grunden…

Ja, och sen använder mina kusiner inte e-post. Blir lite mera arbetsdrygt att skriva ut flera tiotalssidor (gånger tre) och börja skicka snigelpost.  Alla tre är över 60 år och tycker att de inte behöver datorn eller sånt där Internet. Haa, hade jag lust att utropa. Ni borde nog flytta till östra delen av Nyland och gå lite Seniordatakurser i Lovisa. Men jag har ju sommarlov och försöker ta det lugnt, så jag sa inte så mycket om hur viktigt det är för seniorer att inte bli utanför dagens digitala samhälle. Alla behöver e-kompetens i dagens värld. Däremot imponerade jag stort på kusinerna när jag drog fram min lilla röda ThinkPad och visade foton på barnen och mina syskon. De sistnämnda borde få sig en rejäl reprimand för att de alltid vänder bort huvudet eller sätter handen framför ansiktet när jag dyker upp med kameran. Vare sig kusinerna eller undertecknad är särskilt trakterade av sådana foton. Skärpning alltså!
Apropå foton så fick min 63-åriga kusin akuta problem med sin digitalkamera. Minneskortet var fullt och hon vet inte hur man laddar in bilder i datorn. Hon var olycklig över att inte kunna ta flera foton. Då trädde mannen i mitt liv in och tröstade henne med att det gör inget. Hon kan köpa ett nytt minneskort till kameran. I mitt stilla sinne funderade jag hur det ska sluta, men litar på att hennes barn tar hand om mammans foton så de inte går förlorade. Ack, ack allt detta digitala.

Kvällen avslutades med en utfärd till begravningsplatserna i Pernå. Konstaterades att de gravar församlingen ska sköta om tyvärr är uruselt skötta. Trots att de var nyplanterade och krattade hade allt ogräs lämnats kvar. Ändå betalar många till församlingen för att få plantering, bevattning och ogräset puts väck. Kanske dags att kontakta konsumentombudsmannen och klaga på dålig service? Förra årets tidningsinsändare har dessvärre inte haft någon effekt. Alternativt vet inte dagens sommararbetande urbaniserade ungdomar hur ogräs ser ut.

Först vid midnatt var jag hemma efter en intensiv dag. Stöp i säng för att orka ta itu med följande dag, torsdagen.