Hoppa till innehåll
Tags

,

Fastnade

augusti 15, 2010

Det blev inget Hirvensalmi för mannen i mitt liv, tack och lov, säger jag, för han har haft fullt upp med eget arbete plus en del mekande. Nästyngsta ätteläggets lätta mc har fått en översyn och nu är fadern ute på en provtur. Det finns nån sorts gammal dröm om frihet och Crand Canyon i solnedgången. Undrar varifrån den bilden kommer? 🙂
I morse frågade mannen i mitt liv vad som symboliserar frihet för mig och det kunde jag svara på: En lång öde sandstrand med havets rullande vågor. Sitta där och känna vinden mot ansiktet, lyssna på vågornas rytm.

På morgonen kan man alltså ha djupa filosofiska funderingar. Knepigare var det att vi på var sitt håll hade fastnat i två olika låtar. Mannen i mitt liv sjöng Touch Me In the Morning. Och inte att jag kom på vem som sjöng den. Inte han heller för den delen. Han gissade på alla möjliga kvinnor och visst nämnde han också Diana Ross. Men så har ju låten över 30 år på nacken. Tänk så tiden ilar. Tack och lov för Google och Youtube så förblir inte de här uppdykande melodierna som fastnar i ens huvud till olösta problem.

Själv är jag betydligt modernare och håller mig till 1994-95 med Månsken i Augusti. Vet inte varför just den låten bitit sig fast i min hjärna, men där snurrar den på om och om igen. Kanske bäst att tigga och be om en inbjudan till Spotify och skapa en jättelång spellista, så kanske jag blir av med det där som fastnar?  Men ätteläggen förvägrar mig den glädjen. De tycker antagligen inte om när jag morgonpigg går omkring och gnolar och sjunger. 🙂 Eller så har jag så erbarmligt dålig sångröst? Men så kan det ju nog  ändå inte vara? 🙂
De facto är de rädda för att min dator kommer att spela musik dygnet runt och mest sådant som de inte gillar.

För övrigt kan ju konstateras att låtarna, som fastnade i våra huvuden,  textmässigt kompletterar varandra. Båda handlar ju om att ge sig av.  I ”Tuoch me” är det hon som blir kvar och i ”Månsken” är det hon som åker iväg. I månskenslyriken finns det liksom tröst och svar på det där om att ”vi endast har gårdagen”, som Diana Ross sjunger om. Lena Ph svarar med:
”Var inte rädd jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i Augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i Augusti
Månsken i augusti”

From → Ditt och datt, Musik

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: