Skip to content

Språkförbistring

oktober 6, 2010

I måndags då jag trött och nöjd efter dagens id hade slängt mig i fåtöljen och fått upp fötterna på fotpallen började förstås min Nokia sjunga. Min vana trogen hade jag lämnat mobilen på bordet i arbetsrummet. Det gällde alltså att kravla sig upp ur fåtöljen och ta sig ända fram till telefonen. Och det med fart om jag skulle hinna svara. Gladde mig redan smått över tanken på att det kunde vara nästäldsta eller nästyngsta ättelägget, som hörde av sig. Men numret i displayen var okänt. Jag svarade följaktligen med efternamnet.
– Hei soitan Proveasta. Onko Inke? hördes en damröst på bruten finska.
Företaget var totalt okänt för mig och i min besvikelse över att det inte var nåt av ätteläggen blev jag sur och svarade:
– Hej, hur mår du då? Tyvärr förstår jag inte vad du säger.
Detta på ren och klingande finlandssvenska. Damen skyndade att säga på sin brutna finska att hon inte kunde svenska. Bingo tänkte jag. Hon kände i varje fall igen språket.
– Kiitos, svarade jag och tryckte av samtalet. Efter att ha googlat på företagsnamnet insåg jag ju att jag kommit lindrigt undan. Ibland kan man alltså rent konkret ha nytta av att inte kunna finska. 🙂

Men på riktigt är det ju bra att kunna många språk, därför blir jag så lessen över den språkförbistring som sprider sig i vårt land. Men i dag blev jag glad då jag läste HS ledare. Mera sådant vill jag gärna se.

Annonser

From → Ditt och datt

2 kommentarer
  1. jag är oxå jättedålig på finska… skillt om det är försäljare som ringer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: