Skip to content
Tags

Konstig dröm

maj 2, 2011

I natt sov jag som en stock, inte för att jag vet hur de sover, men…
Ja, alltså jag sov som klubbad och det var riktigt skönt ända tills jag började drömma konstigt på morgonnatten:
Det var piloten Faruk som hade gjort en konstig landning för andra gången. Arga röster höjdes för att han skulle bort från flygbolaget för att han satte människors liv på spel. Själv sade han olyckligt att det var fel på flygplanets maskin och inget annat. Hur det nu var så hade jag nästlat in mig på flygplatsen iklädd en flygvärdinneuniform som jag hade ”lånat” från ett klädskåp i personalutrymmet. Jag försvarade Faruk vilt och högljutt inför den samlade pressen. Och det gick ju bra för resten av kabinpersonalen var för tillfället nånstans och blev omplåstrade och fick order av flygbolaget vad de fick säga eller överhuvudtaget om de alls fick uttala sig inför det samlade mediauppbådet. Innan flygbolagets informatör var på plats hade jag försvunnit. Klädde om mig med blixtens hastighet, fällde ner mitt uppsatta hår och tog på mig glasögonen igen.

Därefter smög jag mig iväg på underliga vägar och genom mörka trånga gångar. På ett ställe kom jag till en lite större hall, som var upplyst och där pågick en kamp med träsvärd. Människorna var klädda i medeltida fotsida dräkter. Jag försökte göra mig osynlig och rusa förbi, men en karl hakade på och började fråga allt möjligt. Verkade som om de höll på med nån undergroundrörelse. Mannen i fråga påminde till utseendet om Mikael Persbrandt, lång, axelbred, blåögd och på något sätt lite hotfull. Han undrade förstås hur jag hamnat i deras underjordiska utrymme. Jag mumlade nåt till svar, bad om ursäkt och rusade vidare på måfå.

Efter många vindlingar och omvägar lyckades jag till sist skaka av mig mannen och hittade till en lång korridor svagt upplyst med glest utplacerade glödlampor. Längst borta i korridoren fanns mitt arbetsrum och dit smög jag mig in. Satte mig vid skrivbordet och våndades. Var glad över att rektorn, som jag tydligen delade rum med, inte var på plats just då. Upptäckte till min fasa att jag hade tappat min nyckelknippa. Nu blev jag skakis på allvar. Hur hade jag kunnat vara så dum? Snart skulle polisen upptäcka att det var en falsk flygvärdinna som uttalat sig och jag skulle bli jagad. Nu skulle jag inte kunna visa mig i dagsljus längre. Hur skulle jag klara av mitt offentliga liv efter det här. Jag skulle bli kastad i fängelse osv, osv.
Ur de här virriga räddhågsna tankarna ville jag bort och kämpade mig upp ur drömmen och försökte vakna. Det tog en tid att landa i verkligheten i sovrummet, lättad över att det hela ändå var en dröm. Förstår inte hur den kunde kännas så verklig, trots att det fanns en del absurda inslag.

Och tolkningen av drömmen då? Min besvikelse över valresultatet och att allt som kämpades för på 1970-talet nu verkar som bortblåst? Solidaritet, jämlikhet, brödraskap, lika lön för lika arbete, alla människors lika värde…
Och där ställer jag alltså upp för piloten Faruk, som döms ut på grund av rastillhörighet?
Handlar det underjordiska rummet om att jag känner mig trängd som finlandssvensk, en förföljd minoritet?
I går fick jag ju igen pröva på det där fantastiska i Ekenäs, svenska, svenska och svenska igen. Inte en gång att jag skulle ha behövt kommunicera på det andra inhemska. För en ifrån östra delen av landskapet är det som att komma till en helt annan värld, nästan som att åka utomlands. I trappuppgången till jubilarens lägenhet var precis alla dörrar försedda med härliga skyltar i olika format allt från hjärtan till en planka med Hälge och på varenda en skylt stod det VÄLKOMMEN.

Annonser

From → Ditt och datt

4 kommentarer
  1. Fantastiskt att komma ihåg en så lång dröm med alla olika delar o detaljer! Länge sen jag gjorde det

    • inges permalink

      Tror att jag kom ihåg den för att den var så absurd och för att jag inte ville att det skulle vara så att jag skulle behöva vara rädd för att ha farit med osanning.
      Har träffat på människor, som jobbar med drömtydning och enligt dem borde man ha ett häfte vid bädden och genast skriva upp sina drömmar innan den krassa vardagsverkligheten tar vid.

      • Det gjorde jag faktiskt en gång, under en sommar. Skrev upp mina drömmar när jag vaknade. Jag var tolv år då o hade väl inte så mycket annat i huvudet som störde, som jag har nu!

      • inges permalink

        Hoppas att du har kvar det häftet. Det är ju värdefullt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: