Skip to content

Hundra år i ostens tecken

juni 2, 2011

Håll i er nu, för i måndags läste jag ut boken Hundra år i ostens tecken av Bengt Wallén. Det är ju inte världslitteratur precis, men däremot kalla fakta, dvs Finlands ostberedarförenings (FOF) 100 års historik. Ost har jag alltid älskat, vilket säkert är helt naturligt med tanke på att jag är uppvuxen som granne till ett andelsmejeri. Vad svingården luktade ska vi inte gå in på här. Men när jag var liten fanns det ju också kor överallt och allting luktade, så man vande ju sig. Men när jag var liten var jag dörädd att grisarna skulle rymma och jaga mig.

Boken ger en hel del intressanta upplysningar och var inte alls så där supertråkig som jag först befarade. Visst förekommer det lite småtjatiga uppräkningar av titlar och namn, men en historik är ju ändå en historik. Hur som helst, Finland är lika bra om inte bättre på emmentalerost än själva schweizarna. Och det kan vi tacka just den folkgruppen för. De utvandrade till Finland och startade mejerier och tog med sig hantverket och lärde finländarna att ysta, lagra och göra god emmentaler.
På 1930-talet var Lovisa Finlands ostcentrum. Att det har funnits ett andelsmejeri också i Kuggom visste jag inte. Mannen i mitt liv berättade att det revs på 1950-talet. Inte konstigt då att jag inget visste.
I boken framgår det vilket upplysnings- och utvecklingsjobb föreningen bedrivit i samarbete med många olika människor och instanser. Allt till ostens fromma. Tidigare ordnades granskningsrundor och tävlingar, men sånt är uteslutet i dagens konkurrenssituation.
Författaren ger mig också rätt i att osten var godare förr. Dagens massproducerade plastförpackade styggelser är ingen god ost. Nej annat var det förr då man fick sin bit direkt från mejeriet och visste att mjölken kom från grannens kor. Jag saknar de där goda ostarna med personlig och spännande smak.

Annonser
2 kommentarer
  1. Säg du, hur kan det bli ostar med olika smak när alla ändå görs av samma mjölk??? undrar en som inte vet 🙂

    • inges permalink

      En nästan lika oinsatt svarar: Osten förr berodde i stort sätt på ostmästarnas+medarbetares insats och att smaken varierade berodde på bland annat saltning och lagring. Dessutom var nog inte mjölken lika hela tiden när jag var liten för då var den inte pastöriserad. Inbillar mig att den smakade annorlunda på sommaren då det var grönbete och klöverängar som gällde mot vinterns magrare utfodring.
      Hur som helst så var osten direkt från mejeriet helt annorlunda mot dagens plastpackade gummibitar. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: