Skip to content

Alltså, bilar och karlar

juni 23, 2011

– Godmorgon. Här är nycklarna till HZU-…, sa jag och slängde dem lite nonchalant på disken.
– Odota vähän, fick jag till svar på det andra inhemska, som är ett pyttelitet språk i världen. Karlen i den rutiga skjortan bad mig alltså vänta. Han knappade på tangentbordet. Hummade och mumlade. Förstås klarade han inte av U:et, så jag begärde penna och papper och skrev ner det åt honom.
– Hittar inte bilen. Du har ingen tid, fortsatte han.
– Men, sa jag och stampade nästan med foten i golvet, visst har jag tid, den är ju beställd för en och en halv vecka sedan.
– Ei, koko auto ei olemassa (fritt översatt: Nej, hela bilen finns inte)
– Visst finns den. Kom med ut på parkeringen så får du se, svarade jag medan jag försökte behålla lugnet. Inom mig osade det. Här hade jag stigit upp i svinottan för att hinna till kl. 7.30 till verkstaden. Nog för att mannen i mitt liv tyckte det var väl tidigt när jag startade hemifrån redan före sju. MEN självklart ska ju min Adam-plåtlåda vara först i kön.

Diskussionen böljade fram och tillbaka och jag hade fullt sjå med diverse biltermer på finska. Klart jag vet vad fördelningsrem är, men på finska? Och vänta nu, vad annat än luftkonditioneringen skulle kollas? Nåt inre filter? Var det nåt mera? Argh…..
– Vi har ingen tid för din bil till idag, sa den rutmönstrade karlen.
– Men, jag måste…
Nu började min blick irra omkring och jag blev så mjuk i knäna att jag inte ens kunde räkna upp siffrorna i hemtelefonnumret. Jag började med viisi yksi kahdeksan och det skulle ju ha farit helt fel. Hem till min mor, som ju inte hade kunnat hjälpa. Prövade på nytt med en ny nummer nolla viisi nolla, men sen tog det stopp. Nu var jag gråtfärdig och kände mig som en total idiot.
– Ta det nu riktigt lugnt.
– Ge hit penna och papper, väste jag och skrev ner mannen i mitt livs mobilnummer.

Hur det nu var så skrev mannen på andra sidan disken ut ett papper från datorn och hade mig att skriva under. Då var min blick riktigt suddig och jag hade inte en aning om jag just hade köpt en ny plåtlåda eller gått med på största reparationen nånsin.
Efter ett korthugget tack stegade jag iväg med bestämda steg. Ställde mig på andra sidan gatan på behörigt avstånd för att vänta på mannen i mitt liv.
Han anlände, konstaterade att det hela inte riktigt gått som det skulle och vi återvände till bilfirman. Mannen i mitt liv tågade in, kollade reparationspapiret och fick faktiskt en ursäkt. han alltså, inte jag. Hrmpf. Den rutskjortiga mannen hade tagit emot tidsbokningen, men sedan aldrig skrivit in den i systemet. Och jag fick ta dusten. Suck!

Efter det åkte vi iväg till mammas bildoktor. Mannen i mitt liv beskrev noggrant symptomen och verkstaden konstaterade förstås att de inte kunde ställa nån diagnos utan att ha sett patienten. De skulle ta in den röda på snabbservice redan samma dag utan tidsbeställning. Här gick det minsann snabbt undan.

På eftermiddagen fick jag min bil tillbaka efter att ha löst ut den med några hundralappar. Hela vägen hem var jag lycklig. Nu fungerar luftkonditioneringen. Jihuuuu….

Mannen i mitt liv hade försökt få tag på numret till svärmors bildoktor. Han ville höra om det gick att få ut den röda före midsommar. Nu är det då så att mannen ibland är envis, som en åsna, egentligen är det så för det mesta. Mycket principfast vägrar han att röra datorn, så då gick det ju inte att få tag på telefonnumret därifrån. Han vägrade också att ringa upplysningsnumret. Nej, han hade ju fått kataloger med posten så de måste ju utnyttjas. Nu är det dock så att han förstås inte fattade att Laakkonen kommer under V i katalogen. Men se det förstod ju jag, eftersom firman i grannstaden  heter Veljekset Laakkonen och inget annat. Det är inte alltid lätt med alfabetet.

Advertisements

From → Ditt och datt, Teknik

2 kommentarer
  1. mumsen permalink

    MEN…… o grrr, förstår att du sprängde nån propp. Har verkstadskarar inte ännu lärt sej att en kund är en kund oberoende av var det putar, grrr. Bra att ni hittade ett bättre ställe 😉 Önskar er en Riktigt Trevlig Midsommar. Kramis

    • inges permalink

      Bara att sucka, bita ihop och fortsätta gå på i ullstrumporna. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: