Skip to content

Lilla himlafågel

juli 14, 2011

I tisdags vaknade jag min vana trogen i soluppgången. Med sömngrus i ögonen tittade jag på gardinen framför det öppna fönstret. Den rörde sig inte så det fanns inte minsta vindpust att fläkta sig med. Lakanet hade som vanligt snott sig till en långsmal korv. Natten hade varit orolig och fylld av drömmar. Jag visste så väl att jag inte borde läsa Joyce Carol Oates vid läggdags. Hennes ord tränger in i min sömn och sätter fart på det undermedvetna. Det här vet jag ju om, men jag kan inte låta bli. Hon drar in mig i böckerna och jag har svårt att släppa taget. Jag vill veta hur det går. Om det slutar i katastrof eller nån sorts försoning. Lyckliga slut är inte att tänka på i de här sammanhangen. Livet är en kamp från dag till dag och det gäller att överleva. Då finns det inte liksom plats för tomtebolycka och myspys. Ändå ger Oates alltid hopp och framtidstro. Det kan bli bättre om man bara orkar kämpa.

Trots att tisdagsmorgonen var vacker och luften klar och ljuvlig. Ett faktum jag kunde konstatera, efter att ha släppt ut diverse grå-svart-randiga katter, klädde jag inte på mig och begav mig ut på en uppfriskande runda. Nej, gäspande återvände jag till sovrummet, rätade ut underlakanet och puffade upp kuddarna. Lade mig till rätta, vred på golvlampan vid sängen och grep tag i boken Himlafågel av Oates. Nu skulle de sista sidorna läsas. Jag ville veta hur det skulle gå för Krista Diehl och Aaron Kruller. När sista sidan i den över 400 sidor långa boken var läst, släckte jag lampan och somnade om för att vid åttatiden vakna till störtregn och åska.

Himlafågel handlar om två familjer, Krullers och Diehls  kris då Zoe Kruller hittas mördad och misshandlad i sin säng av sonen Aaron. Zoe hade vid det laget flyttat hemifrån och både Aarons far och Kristas far blev misstänkta för mordet, uthängda i pressen och fick sina liv förstörda. Boken börjar med Kristas barndomsfunderingar om tiden före problemet och tiden efter. Krista kämpar ensam med sina tankar för brodern Ben vänder ryggen åt fadern och tar moderns parti. Krista som älskar pappan och inte vill svika honom får det kämpigt. Fallet belyses också ur Aaron Krullers perspektiv, vilket ger mervärde tycker jag, men det gör ju också att sidantalet i boken växer. Jag skall inte avslöja hur det hela slutar, enbart konstatera att jag gillar slutet skarpt.

När Himlafågel kom ut fick den blandad kritik. Dålig kritik som jag delvis kan hålla med om för Oates sparar inte på adjektiven i den här boken. Språket skulle ha vunnit på att putsas och sidantalet kunnat hållas nere. Likaså kunde många av Kristas tankar mera klätts i handling. När Oates byter perspektiv så skulle gärna Aarons berättelse ha fått tillföra historien något nytt på riktigt. Nu blir det liksom en vag upprepning av det vi redan tagit del av via Kristas upplevelser.  Trots det blir den här boken ändå en sträckläsningsbok för mig. Oates är en fena på att beskriva hopplösa situationer, klassamhällets avigsidor, utanförskap och utsatta kvinnor. Att hon aldrig fått nobelpriset i litteratur beror, enligt elaka tungor, på att hon har varit enormt produktiv under sin författarkarriär.  Kvaliteten på böckerna varierar också stort. När hennes make dog för något år sedan sade hon att skrivarlusten försvann tillsammans med honom, men det verkar som om den sakta men säkert återkommer.

Själv är jag en stor Oates-fan och det har jag min mor att tacka för. Vårvintern 1979 var jag konvalescent med gipsat ben. Satt hemma och långleddes, tentläste, men det var tråkigt. Detta var alltså före datorns och mobilens tidevarv. Och stickandet var inte riktigt min stora grej då. Trist var det ju att vara orörlig och klumpig. Min mamma, som är världens snällaste människa, begav sig iväg till Hommansby filialbibliotek – ja, det existerade ju på den tiden! – och lånade den tjockaste bok hon kunde hitta. Hem bar hon alltså Gör med mig vad du vill och jag var fast. Efter det har jag läst en hel drös med Oatesböcker, bland annat: Morgonstjärnan, Bellefleur, Marya – ett liv, Foxfire – en tjejligas bekännelser, Den tatuerade flickan, Blonde och Dödgrävarens dotter. Alla de här kan jag varmt rekommendera, dock med en liten varning om att det är mycket och ofta brutalt våld i de här böckerna. Boken Blonde tyckte jag mycket om. Den är jättetjock och handlar fiktivt om Marilyn Monroes liv. Den satte verkligen igång min fantasi och jag ville ha reda på mer fakta om Marilyn. Tur att det finns både Wikipedia och Google. Men sen finns det ju ingen som har sagt sista ordet om dödsfallet. Spekulationer och teorier finns det ju, men vete fåglarna om sanningen nånsin kommer fram.
Dödgrävarens dotter är en storslagen bok om kampen för en ny identitet och ett bättre liv.  Den bygger delvis på Oates’ farmors dramatiska liv. Mycket läsvärd även den.

Advertisements

From → Litteratur

5 kommentarer
  1. Jag tycker verkligen om Joyce Carol Oates. 🙂 Jag håller med om att Oates är helt fantastisk på att berätta om utsatta kvinnor, utanförskap, klassfrågan..Mina Oatesfavoriter är nog Den tatuerade flickan, Blonde och Älskade syster.

    • inges permalink

      Älskade syster har jag inte hunnit med ännu. Men det är ju bra att ha lite olästa böcker att se fram emot.

  2. Hmmmm… borde kanske jag också läsa Oates… 🙂

    • inges permalink

      Absolut. Tyvärr vet jag inte riktigt vilken bok jag skall rekommendera att starta med för de flesta av Oates’ böcker är så tjocka. Men du kan ju kolla baksidestexten på bibban och se, kanske Dödgrävarens dotter intresserar? Eller Älskad, saknad? Eller Den tatuerade flickan…
      Men Oates är alltså bra.

Trackbacks & Pingbacks

  1. Ett piggsvins memoarer » Inges cybervrå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: