Skip to content

Från vaggan till deadline

juli 22, 2011

Igår fick jag slut på boken Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson. Den har snällt legat och väntat på mig sedan i våras då jag köpte den i samband med ätteläggens ena bokbeställning. Som stor Robert Gustafsson-fan kunde jag ju inte låta bli att inhandla verket. Trots att den spretar lite hit och dit blev den åtminstone för mig riktigt spännande och läsvärd. Boken är förstås inte något litterärt storverk, men texten flyter på bra och Robert är obarmhärtigt ärlig. Villigt och glatt erkänner han att han är arbetsnarkoman och har fullt upp med att trappa ner. Han är visserligen rätt distanserad ibland, som till exempel när han ytterst kort berör broderns död. Men jag utgår från att vissa saker må få behållas privat. Däremot hymlar han inte vare sig med sin otrohet eller sömnsvårighet. Förutom Roberts 25-åriga historia som artist, finns här också ett tvärsnitt av humorkulturen i Sverige.

Robert Gustafsson har gått den långa vägen, haft fria tyglar under barn- och ungdomstiden, utbildat sig på scenskolan och gjort nästan allt som går att göra på scen. Han har helt enkelt fått pröva sig fram. På något sätt verkar det också som om han skulle kunna göra vad som helst. Hans humor har alltid en allvarlig botten, vilket gör att den är lätt att ta till sig. En kul detalj är berättelsen hur dansorkestern Rolandz kom till samt att det var han som fick Pingu till svt.
Igår kunde jag läsa på Aftonbladet att det som Robert är mest rädd för hade hänt. Han hade nämligen blivit sjuk och Rolandz var tvungna att inställa en konsert. Att bli sjuk när man ska uppträda är egentligen det värsta som kan hända en artist, i synnerhet om man som Robert brinner för att leverera.

Balansgången mellan den privata och offentliga Robert är svår. Värst är ju att också familj och släkt drabbas. Det är många som vill ha honom att ställa upp på än det ena, än det andra. Inte känns det trevligt när människor ringer hem till hans föräldrar då han besöker dem i Skövde. Umgänget krymper också då man som Robert är utnämnd till Sveriges roligaste man. Det går ju inte att vara rolig på beställning, därför föredrar Robert spontanumgänge, där förväntningarna inte hunnits bygga upp.
För övrigt kan jag konstatera att hans fru Lotta är en helt fantastisk människa, som stått ut med honom i alla dessa år. Ja, och ta och läs boken om ni vill få en inblick i en skapande människas liv och vardag.

Advertisements

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Du borde ju börja skriva bokrecensioner för ÖN! Men nu kan jag inte säga att du ska prata med Camilla om det – vi får vänta och se vem vår nya chef blir och hur han eller hon ställer sig till frilansarnas insatser.

    • inges permalink

      Oj, tack, kanske jag borde det ja.. Låter onekligen lockande och intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: