Skip to content

Vår egen förrädare

augusti 29, 2011

Igår läste jag ut boken Vår egen förrädare av John le Carré. Första thrillern för i år. le Carré tillhör mina favoritförfattare i den här genren. Han gör alltid ett bra bakgrundsjobb och hans intriger verkar trovärdiga. Han har också ett bra språk och härliga dialoger fyllda med tolkningsmöjligheter. Jag föll för honom för längesedan när jag läste Den lilla trumslagarflickan, som kom ut redan 1983. Han är mycket produktiv och jag har läst många av hans böcker, senast Den gode tolken, men det är redan tre år sedan dess. Han skriver bra och det finns alltid mycket mera att ta till sig än den spännande intrigen. Han botaniserar i den lilla människans moral. Vad är gott, vad ont och hur väljer individerna?

Boken Vår egen förrädare håller inte riktigt måttet. Upptakten till själva händelsen, en penningtvättares avhopp, tar alltför många sidor i anspråk och den där spänningen a la le Carré vill inte riktigt infinna sig. Antar att det är svårt att hitta på konflikter mellan öst och väst i o m att det kalla kriget är över.  Jag gillar inte riktigt slutet heller och eftersom det kunde anas många sidor i förväg tog det lite tid med mitt läsande av bokens sista sidor.

Vill ni alltså läsa någon av hans bättre böcker föreslår jag att ni prövar på de två andra ovannänmda eller någon av de här: En perfekt spion, Spionen som kom in från kylan (utkom redan 1964), Mullvaden, Skräddaren i Panama eller Den trägne odlaren. Ryska huset är också en bra bok, men om ni redan sett den på film med bl. a. Sean Connery i huvusrollen kanske den inte är lika spännande för er? Intrigen är ju liksom avslöjad då.
Om ni alltså vill testa på thrillergenren rekommenderar jag varmt John le Carré, men helst då som sagt någon annan bok än den jag nyss läste.

Advertisements

From → Litteratur

4 kommentarer
  1. Sällan att jag hittar någon som också har läst le Carré. Även jag fastnade för le Carre efter att ha läst Den lilla trumslagarflickan, och efter det har jag läst samtliga jag fått tag på. Han var perfekt som författare, så länge som järnridån fanns, men nu har hans författarskap trappat ner. Eller också har mina krav blivit högre. Håller helt med dig angående åsikter om denna bok.

    • inges permalink

      Ja, det finns några le Carré entusiaster. Hurra för oss! Jag gillade nog också Den gode tolken och framför allt Den trägne odlaren för båda böckerna behandlade ju situationen i Afrika och fick åtminstone mig att tänka till och se lite djupare bakom tidningsrubrikerna. Alltid hälsosamt att bli lite omskakad och inte alltid tänka slentrianmässigt.

  2. Fattar inte att du hinner läsa så mycket…
    Men jag har en förhoppning om att hinna med lite mer sånt nu också då jag lämnar chefsskapet bakom mig 🙂

    • inges permalink

      Fattar knappt själv, men måste skamset medge att jag ofta lämnat bort morgonpromenaden och det kreativa morgonskrivandet till förmån för skönt morgonläsande. Dessutom har jag ju inga småbarn hemma längre! 🙂
      Allvarligt talat är jag så lycklig över att jag nu har återvunnit läslusten. Den var helt borta här ett tag, då jag inte hade nån alls att diskutera med. Det är liksom inte riktigt samma sak om man inte har nån att dela läsupplevelsen med. Men nu har jag hittat drösvis med bloggar och intressanta recensioner på nätet och det i sådan mängd att man kan ju bli lätt stressad…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: