Hoppa till innehåll

Konsten att vara otrogen på Facebook

augusti 30, 2011

En så spännande titel som Konsten att vara otrogen på Facebook kunde jag ju inte bara gå förbi när jag senast besökte stadsbiblioteket. Så den hamnade i min bokkasse. I morse hann jag läsa sista sidan i den här boken skriven av Gunilla Bergensten. Boken är en lättviktare, som med humorns hjälp försöker beröra svåra ämnen. Den handlar om Tove och hennes liv. Hon är 35 år gammal och barnlös. Har gått i väggen och jobbar för tillfället hemifrån som frilans. Gift med Fredrik som fått jobb i Varberg  dit paret flyttat från Göteborg. Tove blir isolerad och smått deppig, saknar pulsen på reklambyrån och att vara efterfrågad. Hon googlar efter en gammal kärlek, Christian. Hittar honom och skickar en vänförfrågan via Facebook. Han besvarar den och sedan löper meddelandena av och an snabbt och behändigt via nätet. Tove lämnar inget åt slumpen och öppnar för säkerhets skull ett nytt e-postkonto, gmail, för att inte posten från Christian ska hamna i fel händer.

Bergensten behandlar rätt ytligt den komplexa frågan om man kan vara otrogen på nätet. Hon låter Tove och hennes väninnor diskutera var gränsen går, men kommer liksom aldrig fram till något. Är en flirt på Facebook farligare än en i verkliga livet (IRL)? Och när är man egentligen otrogen? När man vänder sig bort från sin äkta hälft och börjar smussla? När nätkontakten stjäl tid från förhållandet? Eller när man hoppar i säng med den andra?

I vissa sekvenser är Bergensten oerhört klarsynt, som när Tove funderar över sina statusuppdateringar på Facebook. Hon har ju ett så tråkigt liv, hur ska hon kunna skriva något glassigt eller spännande? Bergensten kryddar också dialogen med humor, men personporträtten blir tyvärr lite platta och förutsägbara. Ett stort plus för den här boken är nog att den känns så rätt i tiden och det är faktiskt som att läsa sina vänners Facebookuppdateringar. Författaren inleder varje kapitel med väninnornas statusrader och de kommentarer de föranleder och de präglar sedan resten av innehållet. Och det är just på grund av de här noteringarna som jag fastnar och blir så intresserad att jag sträckläser boken för jag vill veta hur det hela slutar.

En av väninnorna som söker nytt jobb får nobben på grund av just Facebook. Hon hade skrivit för privat och avslöjande och den presumtiva nya arbetsgivaren tyckte att hon var så social och kommenterade för ofta på Facebook. Hann hon alls arbeta?
Kanske något för ungdomen att betänka?
Å andra sidan är det idag många som just jobbar via något socialt nätverk på Internet, om inte precis Facebook så något liknande. Då gäller det ju att ligga i och marknadsföra och vara aktivt närvarande.
Beskrivande är också det att just såna statusuppdateringar som att man har ätit pizza, varit på bio o.dyl, blir viktiga för dem som på avstånd ivrigt vill följa med sin vän och kolla hur livet gestaltar sig. Har han hittat en ny? Och vad gör han nu? Så banala saker kan få stor betydelse när nån törstar efter kontakt.

Språket i boken är lätt och flytande. Alltför mycket stör jag mig inte på upprepningarna endast på två ställen i hela boken. Dialogen är ungdomlig och snärtig. Nån litterär höjdare är boken inte precis, men faktiskt lite smårolig. Förstås retar jag mig lite på att människor ids krångla till sina liv i onödan, men annars skulle det ju inte ha blivit nån bok…

Till saken hör att jag INTE har vågat lämna boken framme så mannen i mitt liv skulle råka få syn på den. Vete sjutton vad han skulle tänka, som gör stora lovar runt datorn.


Ajjo och längre fram i höst ska jag faktiskt hålla kurs i Facebook….

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: