Skip to content
Tags

Bloggförnekelse

oktober 13, 2011

I fredags började det, i trappan på väg upp från simhallen hejdade hon mig:
– Jag läste på datorn om resan. Det var så bra och mycket mera än i tidningen och så många bilder.
– Mmmm, svarade jag lite halvljummet lagom dåsig efter ett skönt pass i bassängen.
Skamligt nog, hade jag inte minsta koll på vad hon talade om och kände ett sting av ont samvete när jag såg den bubblande entusiasmen avta. Snabbt bytte jag samtalsämne för att inte göra bort mig totalt. Rädda det som räddas kunde av mitt anseende.
Långt senare på kvällen slog det mig att hon talade om det hon läst på min blogg. ARGH, här fick jag en kommentar i levande livet och kunde inte hantera den. Verkade ju som om jag förnekade min egen blogg  och inte vare sig vill ha eller uppmuntrar läsare. Ack, ja, ack, ja, minst sagt genant.

Under helgen när jag kollade upp saker på Google och förberedde inkommande veckas kurser, stötte jag tre gången på min egen blogg i lite olika sammanhang. Tittade försiktigt omkring mig. Inte hade väl nån i huset märkt vilka svar Google hade föreslagit? Efteråt slog det mig som löjligt. Vad ska jag med en blogg till om den inte har läsare eller går att hitta? Och hur skulle det gå att hålla det skrivna ordet under en sten när det jag skriver publiceras offentligt?

I måndags var jag duktig och både städade och vävde i vävsalen. Använde videoband så det handlar om återvinning med stort Å.
Kom i samspråk med en dam, ja vi är ju enbart damer där i salen, och hon undrade lite smått över var det är som nu alla tycks ha läst om den där resan. Ja, och så sade ju H att där finns så mycket annat också, förklarade damen. Och vad gjorde jag, jo rodnade ända ut på örsnibbarna och skulle just börja med vaga bortförklaringar. MEN då insåg jag att nu får det vara nog med bloggförnekelse. Jag skrev upp adressen åt henne samt lite råd typ klicka här och klicka där.

Ser ut som om jag håller på att bli en nipprig bloggare, som skrämmer bort läsarna och då slutar det med att jag skriver enbart för mig själv.

Annonser

From → Ditt och datt

2 kommentarer
  1. Det är konstigt med bloggandet! Man vill ju att folk skall läsa ens blogg men tillika är det lite känsligt att berätta om den. Endel fnyser ju åt allt som bloggar heter och tycker att man har borde ha nyttigare att göra. Men jag tycker att det berikar mitt liv att få ta del av andras skriverier. Och att få babbla på om mitt yrande:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: