Skip to content

Tusenblad, en kvinna som snubblar

oktober 19, 2011

Ett sällan skådat flyt på läsandet har jag just nu. I natt läste jag ut Tusenblad, en kvinna som snubblar skriven av Birgitta Boucht. Och det skall genast sägas: Boken är underbar. Läs den!

Tusenblad ramlar i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Där kommer hon att bli liggande för flickorna från hemvården kommer först om fyra dagar. Kroppen gör ont. I den finns också alla minnen och framförallt livsviljan. Tusenblad är ung och gammal på samma gång. Hon flyter in och ut mellan minnen från olika tidsepoker. Här handlar det om både egna minnen och moderns tänkta minnen.
Att dö i ett badkar är knappast värdigt. Vi drömmer väl alla om att lugnt och stilla få somna in, alternativt dö snabbt och smärtfritt. Men en lång smärtsam död är inget vi är intresserade av. Tusenblad försöker hålla sig vid liv och på gott humör. Hon minns brottstycken ur ”Den gamle och havet”. Smuttar på vatten från badkarskranen, som hon med möda når fram till. Hon får också tag på på den orangefärgade badhandduken och drar den över sig när det blir kyligt. Hon kommer på den geniala idén att försöka nå innehållet i badrumsskåpet med badborsten. Där finns gula tabletter att suga på. Parfymflaskan från Paris, som hon sparat sen sin 18-årsdag, faller i golvet och går i kras. Doften av parfymen väcker nya minnen till liv. Småningom blandas den doften med odören av urin. Tusenblad tappar tidsorienteringen, vet inte om det är dag eller natt. För att nu inte tala om hur många timmar som har gått.

Boucht berättar en härlig historia med ett säkert och elegant grepp om språket. Hon navigerar skickligt mellan nutid och dåtid. Hon känner varmt för sina personer, vilket gör att jag som läsare också har lättare att ta dem till mig. Ibland verkar de mycket grymma, i synnerhet ur barnet Tusenblads synvinkel. Hon har lärt sig att svälja sin ilska och göra allt för att vara till lags bara för att mötas av moderns iskyla. Att varma Elsa med sina sju barn och stora famn finns i närheten gör att Tusenblad överlever sin barn- och ungdomstid.

Mest förundrad är jag över att en bok med döden lurande bakom hörnet kan vara så positiv. Att läsupplevelsen blir det beror nog på Tusenblads livsvilja och soliga livssyn samt framförallt att hon kommer till försoning med sitt liv. Strängt taget är det ju för sent att ångra sig nu. Det som borde ha ändrats skulle ha åtgärdats för länge sedan. Jag citerar:
”Människan ska vara lycklig. Människan ska le. Att i dödsögonblicket upptäcka att man satsat fel är inte roligt. Att allt har varit förgäves. Det är inte bra. Alltså måste jag fortsätta leva ännu en stund.”

Advertisements

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: