Skip to content

En liten stund

oktober 23, 2011

– Jag åker iväg till vävsalen en liten stund, hojtade jag åt mannen i mitt liv när jag vid halvelvatiden tog på mig rocken och grabbade Adam plåtlådans nycklar.
– Bra, då får du hämta kattmat, svarade han.

Nu, mitt i natten konstaterade han:
– Du har då konstiga stunder. Far iväg halvelva och återvänder klockan tio på kvällen. Är det en liten stund?

Självklart är det en liten stund då man har trevligt och tiden flyger iväg. Men nej, det var nog inte meningen att jag skulle fastna i vävsalen. Det hade jag inte alls tänkt. Trodde faktiskt jag skulle vara hemma senast vid 15-tiden med kattmat och allt. Men, men, det blev sent och jag ringde mamma, som förstås genast var med på noterna. Kattmatsuppköp är viktiga saker, som inte får slarvas bort. Jag var chaufför och mamma var bara rädd en gång. Stackaren. Undrar om hon alls vågar åka med min plåtlåda  mera? Fast jag körde så sakta och försiktigt, trodde ju att det redan var vinterhastighet på motorvägen. Dessutom var ju alla de där storstadsborna på väg från landet tillbaka till betongghettot. Huuu, vilken trafikmängd och jag som inte hade vett att ta gamla vägen.

Efter väl förrättat värv och en del förvecklingar hos kassadamen, som slipsade med fingret och tryckte fel. Nånting som fick stora konsekvenser och ledde till lång väntan innan klarhet uppstod i om slutsumman verkligen var dragen eller skulle betalas ånyo. Ja, alltså efter allt detta beslöt vi oss för att en belöning av något slag var vi allt värda och besökte därmed F:s favoritgrill i stan. Vi tog t o m hans favoritpotatisportion. Vid grillen var det lång kö med individer av det manliga könet. Mamma blängde misstänksamt på dem genom bilrutan och frågade mig:
– Behöver du en puikko?
– ?
Jag ramlade av kärran. Hade ju inte stickning med mig, så vad skulle jag med stickor (neulepuikkoja) till?
Vad hon ämnade fråga var om jag behövde den finska kniven, puukkon. Det uppstår ju ofta handgemäng i grillkioskköerna.
– Bah, svarade jag och lovade se morsk och farlig ut. Matportionerna beställdes, fräste till, betalades,  fraktades hem och rönte stor uppskattning av alla vid köksbordet.

Och sålunda försvann en solig söndag, då jag bara var borta hemifrån en liten stund.

Annonser

From → Ditt och datt, Fritid

2 kommentarer
  1. gilla permalink

    jo det är bara å konstatera åter igen att tiden går fort när man har roligt 🙂 och även om man inte alltid har det så tycker jag att tiden går oerhört fort ändå….här står den aldrig still även om jag försöker hålla den stilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: