Skip to content
Tags

,

Artat sig bra

november 9, 2011

I söndags var jag med min mamma ute på äventyr. Vi startade i en postombudslokal. Jag fick iväg ett brev (tror jag, för det har inte kommit fram än!), men mamma fick inte sitt ärende uträttat eftersom det inte fanns en så stor låda, som hon behövde.
I stadens stora varuhus i väst var det som vanligt mycket folk och jag stannade och pratade medan mamma smet iväg och plockade saker i kundvagnen i sådan takt att jag inte alls hann med. Träffade på min forna kollega från mitt förra yrkesliv.
– Och du är datalärare ännu?
– Jovisst. Det är så roligt.
– Nej, huj, så mycket nytt att lära sig hela tiden.
Samtalet fortsatte i liknande banor och vi diskuterade förstås lite om kommunfusionen, byggnation, stagnation, företagande osv. Sedan kom vi in på barnen. Snällt berättade jag var alla mina finns och vad de gör.
– Dom har ju artat sig riktigt bra, konstaterade hon.
Bägge förundrade vi oss något över att småbarnstiden nu definitivt är över och man inte längre behöver springa som en skållad råtta. Vart tog den där tiden vägen egentligen? Hur kunde det gå så snabbt? När vi var mitt inne i det tycktes allting segt som sirap och sträcka sig över oändligt många år. Hux flux är de små gullungarna myndiga och självgående. Förunderligt…

Att arta sig bra är väl positivt i sig. Men personligen är jag gladast över deras sunda livsinställning, över kontakten till dem, över alla fina köksbordsdiskussioner när vi vidgar varandras vyer. Ja kort sagt: Är så lycklig över att de finns!

Annonser

From → Ditt och datt

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: