Depån
I går var min Adam plåtlåda in på depån, eller varikkon, som vi finlandssvenskar ofta säger. Åtminstone här omkring eftersom vi är så influerade av det finska. Hur som helst, min plåtlåda fick under vintertofflorna, tack och lov för det, eftersom det var minusgrader då jag körde hem från jobbet i grannstaden igår kväll.
Plåtlådan fick sig också en översyn av mr J och mannen i mitt liv. Batteriet är dåligt och bör bytas ut. Få se hur lång tid det kommer att ta innan det blir av? Svårt att greja med en plåtlåda som är i rörelse hela tiden. Nånting som mr J upptäckte och lite bekymrat påpekade för mannen. Jo, jo, hon har alltså rattat omkring mera än herremännen tänkt, så nu bör bakbromsarna också förnyas. Litar på att det också sker per omgående.
Säger bara det: Hurra för män! Strunt nu i att mannen i mitt liv i ett svagt ögonblick lovade att mr J ska få en extra smarrig tårta bakad av undertecknad, som tack för besväret. Lite harmset konstaterade jag att mannen hade ju kunnat spara en liten bit av farsdagstårtan till igår, men… Ja, den lär ha varit så god att han liksom inte kunde motstå den.
Får väl lakoniskt uttrycka mej: ” Ja se karar o bilar” 🙂 Tycker mej känna igen en del ((( 😀 ))) men alla försöker ju så gott de kan 😉 Vacker katt ni har. Kramar
Jo och när alla hjälps åt och drar åt samma håll brukar det ju går bra. Lurvinge hälsar och tackar. Hon är mycket självmedveten. Men så ska ju kattfröknar vara. Kram