Skip to content

Flickan som blev fel

februari 23, 2012

Nej, nej, rubriken har inget med den nyfödda prinsessan att göra. Grattis förresten till henne.

Rubriken syftar förstås på en boktitel; Flickan som blev fel, skriven av Karin Ehrnrooth. Den har jag läst nu i februari och jag vet inte riktigt vad jag skall säga om den. Den är på något sätt en både och bok, liksom. Jag både förstår och gillar, men blir stundvis irriterad över kontaktlösheten och flatheten.
Boken handlar om Karins uppväxt i generalsfamiljen. Barndomen innehåller både ljusa minnen, men en hel del mörka med. Karins känsla av att vara fel leder senare till självdestruktivt beteende, som är nära att kosta henne livet. Trots saknaden av närhet till föräldrarna går hon aldrig riktigt hårt åt dem. Hon ser sammanhangen och förstår hur familjemönstret har uppkommit. Boken är mera att betrakta som äldsta dotterns sätt att bearbeta sina egna upplevelser. Det här ger vid handen att inte allting är objektiv sanning, så som det ju sällan är i böcker av det här slaget. Det är en personlig subjektiv känsla som satts på pränt.

För mig tog det jättelänge och många sidor innan jag alls började känna med barnet Karin. Kanske mest för att hon blandar barnperspektivet med resonemang från vuxenåren. Eller kan hon ha varit så klarsynt redan som barn? Att det är fråga om en känslig själ, som far illa och desperat kämpar för att få moderns uppmärksamhet står helt klart. Men steget till att känna med de båda parterna blir liksom för långt och för avlägset. Smått irriterar jag mig också på att det inte finns någon kronologi utan det hoppar mellan saknaden efter au-pair-flickor till skolgångens vedermödor. Känns som om minnena har fått styra skrivprocessen utan hänsyn till helheten.

Den som för övrigt väntar sig snaskiga detaljer om det Ehrnroothska familjelivet ska glömma det meddetsamma. Karin lämnar inte ut vare sig syskon eller föräldrar, inte på ett hjärtlöst hudlöst sätt. Respekten och kärleken lyser igenom. Lillasystern förekommer minst i boken, längtan efter mamman mest, liksom kärleken till fadern. Med lillebror blev det ofta bråk, men riktigt hur grälen gick till och vad de handlade om kommer man som läsare aldrig till klarhet med.
Först mot slutet av boken inser jag att kontakten mellan mor och dotter aldrig blev till efter förlossningen, ett kejsarsnitt. Här borde kanske nån ha hjälpt till så babyn hade fått närhet, ömhet, kärlek redan från början. Mönstret av en dysfunktionell familj där mycket tegs ihjäl eller lämnades obearbetat träder också fram. Karin blev familjens syndabock och åskledare på gott och på ont. Mitt hjärta blöder för alla inblandade. Riktigt ilsken blir jag på oförmågan att kommunicera, på kraven att man inte skall sticka ut, inte ens om man håller på att gå under i blindtarmsinflammation. Man ska ju inte störa julfirandet, bevars.
Barnen fick aldrig karameller, men modern kunde smaska i sig godis. Fickpengar trodde man inte heller på i familjen, osv.

Ofta saknar jag de konkreta exemplen, som skulle ha gett en bättre inblick i det lilla barnets verklighet och underlättat förståelsen. Men jag inser att balansgången har varit svår mellan det som går att skriva och det som mår bäst av att inte dras upp i ljuset.
Boken är utgiven på Gummerus både på finska och svenska. På vilket språk den är skriven vet jag inte, men redan på baksidan finns det skrivfel och såna förekommer rätt ofta i texten.
Ska man läsa den här boken? Ja, det tycker jag nog, i synnerhet om man är intresserad av självbiografier.

Annonser

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Jag blev också nyfiken på boken. Har inte hunnit läsa den ännu, läser ganska mycket tidningar just nu, och GAMLA böcker från 1970-2003 som beskriver seglatser både på söderhav o ishav 🙂

    • inges permalink

      Låter som spännande läsning det du håller på med. Själv plöjer jag genom en massa tidningar på nätet och har sedan svårt att komma ihåg vad jag läst var och kan helt lugnt fråga nån: Såg du det där i Husis? Och då har det kanske stått i en svensk, norsk, engelsk eller tysk tidning. 🙂

      Läs gärna Flickan som blev fel. Där finns en hel del att hämta och reflektera över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: