Skip to content

Som ett jehu

mars 4, 2012

Under dagarna två har jag farit fram som ett jehu. Utan rast eller ro. Har inte haft tid med vare sig dator eller lapande av sol.
I fredags var jag ju ledig och då åkte jag iväg till grannstaden med mannen i mitt liv. Vi var på jakt efter dels en affärsdisk och dels en plit till vedspisen i köket.

Nu ska ni ingalunda tro att det är nån lätt färd även om asfalten är snö- och isfri. Nej, inte när man har mannen i mitt liv som chaufför. För det mesta har han inte tid och så var det även nu. Redan innan vi hunnit köra ut från gårdsplanen började han:
– Vi ska vara hemma senast fyra.
– Jo, jo, du kör så du bestämmer, svarade jag medan jag bekvämt lutade mig tillbaka i framsätet och förberedde mig på att ta det lite lugnt.

Ett besök i Återvinningscentralen gav inget resultat. Proppfullt med grejer, men inte en plit eller disk så långt ögat nådde. Vi fick rådet att ta oss ut till stora bygglagret på landet. Mannen lyssnade noggrant till körbeskrivningen medan jag undersökte innehållet i en bokhylla.
Vi åkte iväg och hamnade efter en röd trafikfara, som körde 40 km/h. De modigaste gjorde galna omkörningar trots brist på sikt. Mannen i mitt liv tog det dock lite lugnare. Får hoppas att han tänkte att han hade dyrbar last i framsätet.
Vi kom fram till byns centrum, körde över järnvägen och skulle enligt instruktionen förbi skolan, uppför en hög backe och nerför densamma och så skulle hallen finnas där till höger.
– Vi är inte vilse, sa mannen i mitt liv efter några kilometer rakt ut på bondvischan
– Nä, nä, men borde vi inte svänga innan vi hamnar i Borgnäs?
Motvilligt gick chauffören med på förslaget och tog sedan resolut sikte på ett av kördirektiven.
– Vi skulle köra förbi den nya skolan.
Sagt och gjort. Blinkern ut till höger och vi kör förbi skolan, kör förbi några hus och massor av åkertegar för att återbördas till ”stora vägen”. Sätter fart mot höger och hamnar i Andersböle. Ny vändning och kylaren pekade igen mot stan.
– Nu tar vi det från början, sa mannen i mitt liv.
– Javisst, men varför frågade du inte efter adressen?
Vänder den här gången mot vänster och kör långsamt förbi baren, över banan och se på sjutton, där, där till höger finns ju en hall inklämd mellan ett gammalt övergivet garage och en fastighetsförmedling.

Vad klockan nu visar är inte att tala om. Med en adress och ev. med Astrid som hjälp skulle vi inte ha förlorat så mycket körtid. Förstås fanns inte heller här någon disk eller plit.
Dags att söka oss österut igen, via kompisens metallföretag, där vi borde ha startat från början.
Lite rutigt papper, en skiss, några mått och ett besök i industrihallen och voila så hade en disk blivit till på idéstadiet. Material fanns i lager och det ska blir verkligt spännande att i veckan se hur den blir i verkligheten.
Nån plit hittade vi förstås inte. Så det blir ingen plättstekning i det här huset.
Och hemma var vi inte förrän efter halvsex.

Igår var jag iväg på mässresa och hann träffa dottern och ännu besöka min mamma. Skönt att ha en hemmadag idag. I morgon jobb i vanlig ordning.

Annonser

From → Ditt och datt, Fritid

2 kommentarer
  1. Det är INTE lätt att hitta i trakterna kring Andersböle – kan även jag intyga med handen på hjärtat.

    • inges permalink

      Nej, det är inte lätt när man beger sig iväg sååå långt bort som till Andersböletrakten. Tacka vet jag hemknutarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: