Skip to content

Ön

april 16, 2012

Förra månaden när jag besökte biblioteket mindes jag att jag hade läst en mycket intressant recension i HBL. Jag ville gärna läsa den nyutkomna boken.
– Det handlar om en ö, förklarade jag för den vänliga bibliotekarien utan att närmare kunna precisera vare sig titel eller författare. I ett nafs trollade hon fram tidningen och jag kunde peka på rätt recension. Sedan dröjde det inte länge innan jag fick ett sms om att boken kunde avhämtas.

Förra veckan läste jag ut den, boken, Ön skriven av Lotta Lundberg. Den handlar om en söderhavsö mitt i Polynesien. På ön lever Olivia som för 25 år sedan lämnade sina läkarstudier i Uppsala precis innan hon skulle bli färdig. Hon begav sig ut på äventyr i Söderhavet och stannade kvar på ön. Hon har lärt sig att acceptera öns seder och bruk, men får erfara att när det riktigt gäller är hon ändå en främling. Hon lever ihop med Taip, som kommer och går som han vill. Det var han som dansade för henne första kvällen när hon stigit i land och dansen gick på udden kryssningsgästerna till ära. Allt skulle vara rena rama paradiset, nästan, men en pappa från ett kryssningsfartyg får för sig att hans tonårsdotter har blivit våldtagen på ön. Inget otillbörligt har egentligen hänt, men han breder ut sig vitt och brett och pressen hakar på. Ön är en koloni, som ingår i det brittiska samväldet. I London drar man öronen åt sig och sänder en tre personers delegation till ön för att undersöka hur det står till med sexualiteten på ön. Tonårsgraviditeter, våldtäkter, pedofili väntar sig socialtjänstemännen att finna. Invånarna själva är lite misstänksamma, men ungdomarna naivt tillitsfulla och berättar gärna. Olivia, som vet hur västerlänningar tänker blir alldeles kallsvettig och oroar sig för öns framtid. Hur ska det gå om alla karlar fängslas? Hon får inte invånarna med sig och kan inte förklara dilemmat. Hon övertalar Taip att hålla stormöte och försöka övertyga dem. Allt medan britterna samlar in material och småningom sänder en rapport till London. Hur det går får ni läsa själv.

Det är Pitcairnöarna, som inspirerat Lundberg att skriva Ön. Där hölls rättegång år 2004 och hälften av öns manliga befolkning dömdes till fängelse för våldtäkt och övergrepp på barn. Boken är fiktiv och välskriven. Den tar avstamp i det paradisiska och vi får bekanta oss med öns invånare. Den är också spännande, för läsaren får en bra inblick i hur de brittiska tjänstemännen tänker och resonerar. När de unga flickorna låter sig intervjuas och spelar undersökarna rakt i händerna skulle man ha lust att skrika: NEJ! Samtidigt skäms man lite och blir omskakad i sina grundvalar. Vad är egentligen rätt och vad fel? Är det okej att ha sin sexdebut vid 12 års ålder? Njuter faktiskt flickorna/kvinnorna av sexet? Och tonårsgraviditeterna då?
Samtidigt blir man jättearg på det västerländska systemet. Befolkningen på ön har problem med arbetslöshet, alkoholism och kärnvapensprängningarna, som gör att fiskeriet inte längre lönar sig. Problem som helt ignoreras av det brittiska samväldet. När ska vi agera moralpoliser och när låta bli?

Annonser

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: