Skip to content

En halv gul sol

maj 16, 2012

Biafra, hur kunde jag glömma Biafra? En tanke som far genom mitt huvud flera gånger medan jag läser boken En halv gul sol skriven av nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie. Min enda ursäkt är att jag var så ung då och Biafra existerade endast under tre korta krigiska år, 1967 – 70. Men visst skämdes jag då jag var tvungen att googla fram den västafrikanska staten, som om jag trodde att den inte existerade på riktigt. Och förstås hade jag ingen aning om att bokens titel anspelade på flaggan i Biafra.

Den här sidvändaren på 683 sidor handlar om fem personer och deras kamp när världen rämnar. Vi möter tvillingsystrarna Olanna och Kainene olika som natt och dag. Deras respektive Odenigbo och Richard samt huspojken/tjänaren Ugwu. Persongalleriet ger läsaren inblick i ett brett samhällsskikt i Afrika. Tvillingsystrarna kommer från välbärgade förhållanden. Odenigbo är den politiskt engagerade akademikern som arbetat sig upp till medelklass. Richard är en vit man från Storbritannien, som drömmer om att bli författare och vurmar för rättvisa, men med romantiska förtecken. Och sist men inte minst den fattiga pojken från landet, Ugwu. Författaren ger en bra och trovärdig bild av de olika miljöerna som de här människorna lever i. Trolldom och medicinmän möter kunskap och läkarvetenskap. Traditioner efterlevs, men ifrågasätts också.

Läsaren får följa med  systrarnas (kärleks)liv och genom dem orsakerna till den nya statens uppgång och fall. Boken är indelad tidsmässigt i fyra delar; Början på sextiotalet, slutet på sextiotalet, början på sextiotalet och slutet på sextiotalet. Trots de här tidshoppen är det ändå lätt att läsa och följa med händelsernas utveckling.
När kriget bryter ut slås huvudpersonernas liv i spillror. För många verkar det otroligt att biafranerna inte skulle kunna stå emot nigerianerna och en del människor hinner därför helt enkelt inte fly i tid. Inte kan ju Nigeria vinna. Krigets råa våld påverkar alla på gott och ont. En del förlorar sin mänsklighet medan kvinnorna igen är starka och mera solidariska. De kämpar för sina familjers överlevnad och kan gå långa sträckor för att kunna köpa lite salt. De står i timmar i kö i hjälpcentren för att få en bit fisk, en skål ris eller vad det nu går att få tag på. Hjälpsändningarna uteblir ofta då Biafras enda landningsbana är hårt ansatt av fiendeflyg.

Om ni tror att det finns olja i Biafra, så tror ni helt rätt. Likaså om ni tror att kolonialmakten Storbritannien förstört en hel del och sist, men inte minst, visst är det här ett stam- och religionskrig. Och har det blivit bättre idag? Svar, nej. Så sent som den 29.4.2012 rapporterades om en attack mot kristna i norra Nigeria.

Mycket skickligt har Adichie skrivit om svåra saker. Här finns alla ingredienser som behövs för att romanen ska kunna klassas som ett mästerverk. Livet i Västafrika beskrivs med styrka och intensitet, humor och värme. Personerna är lätta att ta till sig och tycka om. Det är svårt att lämna boken ifrån sig. Det är en lysande roman.

Annonser

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Priset för ett liv « ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: