Skip to content

Presidentens val

juni 7, 2012

Lite i smyg startade jag sommarens deckarsäsong redan i slutet av maj. Förra veckans måndag hade jag hunnit med att läsa ut Presidentens val av Anne Holt. Det är ett bra tag sedan jag läst Holt. Tröttnade helt enkelt på hennes huvudperson. Sånt händer ofta när jag väl blivit tillräckligt bekant med huvudpersonen och inte har så mycket mera att upptäcka visavi henne/honom.

Presidentens val är enligt mig mera en thriller än regelrätt deckare. I korthet, utan att nu avslöja alltför mycket av handlingen, så handlar boken om att USA:s första kvinnliga president kommer på sitt första utlandsbesök till det vänligt sinnade Norge. Hon ska bland annat delta i firandet av nationaldagen. Men på morgonen när säkerhetsagenten kommer till hotellrummet för att hämta henne är hon försvunnen. Kvar finns enbart en handskriven lapp. Försvinnandet är ett mysterium. Allting är låst, korridoren videoövervakad och inget främmande hittas.
Panik utbryter förstås. I början skall allt hemlighållas för pressen. Norska polisen träder in och förstås kommer en hel drös med hemliga män från olika organisationer från USA flygande till Oslo. Samarbetet haltar förstås, vad annat är att vänta. Redan samarbetet mellan de amerikanska agenterna är knepigt på grund av konkurrenstänkandet. Alla verkar veta bäst och vilja mörka för de andra.
Polisen i Oslo jobbar flitigt på och nystar på egen hand och får ytterst knapphändiga uppgifter från amerikanerna.

Parallellt med det här får vi ta del av Inger Johanne Vik med ett förflutet i FBI och hennes man kommissarien Yngvar Stubö, som utnämns till kontaktman mellan norska polisen och amerikanerna. I boken berörs konspirationsteorier och terrorismen. Men det här är något alldeles nytt och annorlunda. Någonstans i världen sitter spindeln i nätet. Ska han lyckas med sin plan?

Boken är utgiven år 2007 på svenska och Oslo andas trygghet och idyll. Verkar alltså helt otänkbart att någon skulle kidnappa den amerikanska presidenten. Det här är alltså före massakern på Utöya förra sommaren. Då hände det otänkbara.
Intrigen i Presidentens val är rätt spännande, men på något sätt förutsägbar i vissa fall. Vid det här laget verkar konspirationsteorier mer eller mindre som klichéer. Personporträtten lider av att de är rätt ytligt beskrivna och därför inte alltid så lätta att ta till sig. Man kommer dem inte alla nära, men det blir säkert så när det är en massa människor att hålla reda på.
Språket och dialogen flyter bra på. Stämningen är tät och händelserna som löper parallellt gör att läsaren vet mera än utredarna.
En hygglig start på deckarsäsongen.
Nu skulle jag kunna ge boken vidare. Någon som vill ha den?

Advertisements

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Det som tillhör mig | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: