Skip to content

ATT VARA MED HENNE är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

augusti 14, 2012

Nu har sommaren gått för min del. Första långa arbetsdagen efter semestern inföll igår. Låt vara att jag jobbade hemifrån vid datorn förra veckan, men det är ju inte riktigt samma sak som att fysiskt vara på plats under angivna klockslag.
Mitt läsande har i sommar mer eller mindre varit katastrofalt. Ändå laddade jag upp med ett tiotal böcker. Men jag har aldrig riktigt lyckats ta mig den tiden, dels beroende på att jag varit borta hemifrån minst varannan kväll och nästan varje veckoslut och dels beroende på att jag har gjort en hel del annat istället för att sitta stilla och läsa. I onsdag kommer något oerhört att hända, jag kommer att återlämna tre bibbaböcker olästa!!!! Hur kunde det gå så här?

Före midsommaren lyckades jag dock läsa: ”ATT VARA MED HENNE är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” av Alex Schulman. Det var med stor skepsis jag började läsa boken. Schulman är en upphaussad mediepersonlighet och var tidigare mycket frän och tvärsäker i sin blogg. Sånt skrämmer mig lite, i synnerhet om de mest frapperande åsikterna inte är underbyggda med mångsidig argumentation. Och ville jag verkligen läsa om hans skilsmässoångest och supande? Men varför skulle jag inte vidga mina vyer och ge karlen en chans?
Boken handlar i korthet alltså om hur Schulman går ner sig efter sin skilsmässa, hur han småningom hittar tillbaka till livet och en ny spirande kärlek. På något sätt är det snabba ryck som gäller här, för ett år efter sin separation är Alex pappa.

Trots mina dubier blir jag positivt överraskad eller kanske just därför. Jag hade liksom inte förväntat mig så mycket. Språket är bra, flytande och lättläst. Han lämnar ut sig i texten och jag är ibland lite osäker på var gränsen går för det innersta personliga och det man kan ge ut i offentligheten. ”Skriv personligt utan att vara privat”, är ju rådet bl a alla bloggare får, men var gränsen går för det personliga och det privata är inte lätt att säga. Å andra sidan känner man ju lätt medlidande med honom när han skriver om sina tillkortakommanden och hur han gör bort sig bara för att hålla ett samtal flytande. Det är inte så lätt alla gånger. Ivern att vara till lags, prata och få kontakt gör konstiga saker med vår tunga.

Min sympati för herr Schulman vaknar när jag i början av boken inser att karlen inte vet vad en glaskropp är. Stackarn, det vet t o m jag! Han som varit så stöddig och serverat elakheter både i blogg och tv-soffor. Och han vet inte vad en glaskropp är!!!! Se där, nu fick jag honom allt.
Lite rörande tycker jag också att inledningen till hans förhållande med Amanda Widell är. Som en borttappad ungdom vågar han inte vara ärlig i rädsla för att skrämma bort henne. Han är inte alls så kaxig, som jag trodde.

Boken var perfekt sommarläsning. Titeln imponerade på mig. Tänk att han kommit på nåt sånt. Den verkade avlägset bekant och i slutet av boken får både Amanda och jag reda på varför.

Annonser

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Jag gillade den här boken, sträckläste NÄSTAN.

    • Det förstår jag för så gjorde jag med. Undrar enbart varför det tog så länge för mig att börja läsa den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: