Skip to content

Sunset Park

september 16, 2012

Efter pärsen med Änkans bok, som tog mig en och en halv månad att läsa, var det dags att återgå till en av mina favoritförfattare, Paul Auster. Från biblioteket hade jag lånat hans bok Sunset Park, som kom ut på svenska förra året. Temat i boken är ett av Austers återkommande: Förlusten. Boken handlar också om ett USA i förändring, miljöförstöring, ekonomisk kris. Här finns många sidoberättelser, som ibland gör det svårt att hålla fokus på själva ramberättelsen.

Romanen tar sin början ur Miles Hellers perspektiv. Han är den egentliga huvudpersonen, 28 år gammal och på vandring. Har skolgången på hälft, men läser böcker. Lever som ensamvarg utan kontakt med sin familj. Hans självpåtagna flykt har hållit på i sju år. När vi möter honom jobbar han i Florida med att tömma hus, som skuldsatta människor fått lämna. Han fotograferar husen och känner sig sorgsen över kapitalismens framfart.
Miles träffar en brådmogen tonåring, Pilar, och förälskar sig. Hon är föräldralös, intelligent och skolflicka och egentligen på tok för ung för honom. Han lär henne att laga mat, ger råd om vilka böcker hon ska läsa och diskuterar dem med henne. Han visar på vilka fortsatta studiemöjligheter hon har och stöttar henne när hon ska ansöka om studieplats. Han kommer dåligt överens med hennes systrar, i synnerhet storasystern, som idkar utpressning mot honom. Då ser han ingen annan råd än att fly till New York där hans vän Bing har ockuperat ett hus i Sunset Park, ett ruffigt Brooklynområde. Bing är den enda ur det förflutna, som Miles hållit kontakt med. Han lämnar, lägenheten, pengar och bilen åt Pilar för att hon skall klara sig utan systrarnas inblandning. Det gäller att stå ut fram till hennes födelsedag senare på våren. Men redan under julhelgen hälsar hon på i Sunset Park.

Berättarjaget växlar från Miles till Bing Nathan, den missnöjde musikern och Miles’ vän, Alice Bergström, uttråkad doktorand, Ellen Brice, melankolisk illustratör och Morris Heller, Miles’ far, som försöker rädda både sitt äktenskap och bokförlag. Auster är skicklig på att fånga de olika personligheterna och teckna trovärdiga porträtt av dem. De enda som aldrig själv kommer till tals är Pilar och Morris’ hustru Willa.

Hur det går både med husockupationen och de olika personerna får ni läsa själv. Jag tycker om boken för att den är välskriven och har många underströmmar.

Annonser

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: