Skip to content

Till dess din vrede upphör

december 31, 2012

I årets sista skälvande minuter medan jag väntar på yngsta och äldsta ättelägget och mannen i mitt liv rör sig i Hyvingetrakten för att leverera en försenad julklapp, borde jag passa på att göra nån sorts sammandrag över året som snart är till ända. Men se det har jag inte tid med nu, för då måste jag reflektera och bläddra lite i almanackan och…
Mycket kort kan jag konstatera att år 2012 var de stora operationernas år, släkten träffade jag på en begravning, årets längsta resa gick ända till Stockholm (!) och jag hann enbart läsa 23 böcker!!!! Måste bero på att jag gick upp i arbetstid i höstas. Tröst i den bedrövelsen är att sju av de där böckerna faktiskt var skrivna på engelska. Det ni!
Nån röd tråd i mina läsarvanor hittar jag inte, en hel del självbiografiskt, många klassiker och en del deckare. Hela två böcker av Joyce Carol Oates, som ännu lyckas intressera och engagera mig som läsare.

Till dess din vrede upphör är en deckare skriven av Åsa Larsson. Läste den nu i december och var själv lite tveksam. Det här är Larssons fjärde bok. Hon har en bra känsla för språket, psykologin och människorna. Och nu skulle jag vilja tillägga ett men här, inte för att den här boken är dålig, men för att jag tyckte så mycket bättre om hennes första bok, Solstorm, och jag tycker att den här fjärde inte riktigt når upp till samma höjder. Som vanligt gillar jag inte att man ganska tidigt redan vet vem som är mördaren. Ibland kan man som läsare förstås roa sig med att kolla hur poliserna klarar av att lösa fallet när man själv vet mera, men så fungerar inte den här boken.

Handlingen: Vilma Persson och Simo Kyrö dyker på ett gammalt störtat flygplan i den isbelagda sjön Vittangijärvi. De hindras från att komma upp och dör under isen. Hittas förstås inte genast. Vad är det som är så farligt med det där planet och vilka hemligheter döljs på sjöbottnen?
Småningom hittas ena liket och frågan är om det är mord eller inte?
Och ja det blir förstås mera mord.

I boken förekommer starka damer, kammaråklagare Rebecka Martinsson och polisinspektör Maria Mella. Bägge fanns med också i den första boken. De skulle ha en del att reda upp i relationerna med varandra och med arbetskamraterna, men allt det sätts åt sidan när mordutredningen pågår.
Språket är bra liksom berättargreppet. Vilma får då och då ikläda sig berättarjaget och ger därmed en tydligare överblick. Under isen är ett tema som återkommer. Naturen är lyriskt och vackert beskriven. Absolut en läsvärd bok.

Till dess din vrede upphör

Och sist med inte minst:

ETT RIKTIGT GOTT NYTT OCH FRAMGÅNGSRIKT ÅR 2013!

 

Annonser

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Det blod som spillts | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: