Skip to content

Som en Michelingumma

januari 28, 2013

– Va’ gör du, frågade nästäldsta ättelägget när han ringde vid niotiden på lördagsmorgonen.- Ligger i sängen, svarade jag sömnigt.
– Va? Det brukar du ju inte, fortsatte han.
Nä, nä, men jag orkade inte stiga upp halv sex som vanligt.
Sedan blev det lite jo nej på äkta västnyländskt manér innan han nån timme senare ringde och bekräftade att han och sambon är på väg österut. Han passade samtidigt på att beställa texmex-middag till kvällen. Och vem är lydig och fixar om inte mamma? Men före jag var i affären och skaffade proviant hann jag besöka ett proppfullt bokcafé där Ulla-Lena Lundberg berättade om sin bok Is. Och det är ingen hemlighet att jag är euforisk över boken och högt uppskattar Lundberg både som författare och person.

Sent på lördagseftermiddagen hade vi således tre snoriga personer i hushållet och tre friska, för vi hade bjudit in också yngsta ättelägget till en broderlig sammankomst, dvs middag. Fanns inte så mycket annat att göra senare på kvällen än att vira in sig i varsin filt och titta på film, som äldsta ättelägget fixade med kabel mellan datorn och tv:n. Sedan snörvlade och hostade gästerna i kapp med mannen i mitt liv.
På söndagen blev det lite oro i leden för gästerna från väst skulle iväg, men hennes vinterstövlar var genomvåta. De hade råkat ut för en liten vattenolycka. Själv rustade jag mig iväg på ett fågelskådningsuppdrag. Klädde ordentligt på mig och såg ut som en riktig Michelingumma. Hade förstånd nog att klä mig i lager på lager och hade varmt och skönt. Experten i vars sällskap jag befann mig ute i skärgården började frysa långt före mig. Det blåste ändå 12 m/s.
Gästerna hade jag lämnat vid köksbordet medan äldsta ättelägget dukade fram lördagsmiddagens rester.

Från fågelbongandet återvände jag vederkvickt och nöjd sent på eftermiddagen. Hann ta farväl av äldsta ättelägget som återvände västerut med tåg från Helsingfors. Senare på kvällen hade vi chattkontakt och då konstaterade han att han hade sjuk hals. Och så gick det som det gick trots att jag försökt hålla mannen i mitt liv på armlängds avstånd…
I morse när jag vaknade märkte jag att jag inte fick fram ett ljud. Min hals var sjuk och näsan täppt. Mannen i mitt liv har njutit av en lugn och tyst tillvaro hela dagen. Lyckliga han, inte sant?

Advertisements

From → Ditt och datt, Fritid

2 kommentarer
  1. Maj-Len permalink

    Sov hela tretton timmar senaste natt! Var vid 21-tiden igår alldeles matt och frusen, så jag beslöt att lägga mej tidigt. Kände, att nu gäller det … D v s jag hade oroväckande symptom, s s litet ont i halsen och värk i kroppen! Men, tack och lov, det känns bättre idag efter en super lång natts sömn med katten som värmande element bredvid sej! Så kanske jag klarar mej?

    • Håller tummarna för att du ska klara dig. Ibland är en god natts sömn och vila det enda som behövs.Själv ska jag försöka ta det extra lugnt under helgen, om jag lyckas?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: