Skip to content

Hypnotisören

februari 14, 2013

Snällt stod den i den där extra hyllan och bidade sin tid. Ett tag hann jag redan bli orolig för att jag hade tappat bort den. Men vid grundligare städning dök den alltid upp. Den där boken som jag skulle läsa så fort jag bara hann och först hade läst de där andra böckerna, som…
Inspirerad av Carita så tog jag då äntligen itu med saken och började förra veckan läsa Hypnotisören skriven av pseudonymen Lars Kepler. Bakom Kepler döljer sig Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril.

Smått misstänksamt närmade jag mig boken; Kan den verkligen vara så bra som alla säger? I ärlighetens namn, jag vet inte, känner mig lite kluven. Hypnotisören är en kriminalroman med en spännande historia, som har en hel del förvecklingar innan upplösningen sker. Det börjar med att en familj mördas, pappan i ett omklädningsrum på en idrottsplats och mor och dotter ligger tillsammans med brodern hemma i radhuset. Brodern förs i ilfart till sjukhuset och kriminalkommissarien Joona Linna gör entré på scenen. Rätt snart får han reda på att det finns en storasyster nånstans och för att rädda livet på henne smått tvingar han läkaren Erik Maria Bark att hypnotisera sonen som svävar in och ut i medvetslöshet. Sedan rullar det hela igång och jag tänker inte avslöja mera. Ni får läsa själva.
I boken finns en del skrivfel och särskrivningar. I början och slutet hakar jag upp mig massor på dem, men inne i boken dras jag med i handlingen så jag glömmer nästan bort dem. Hypnotisören stjäl min nattsömn. Jag har alldeles för livlig fantasi för att klara av en sådan här bok och borde inte läsa den på kvällen i min säng. Karaktärsbeskrivningarna är bra, intrigen skrämmande och på något sätt trovärdig. Barn och ungas värld är full av hårdhet och hot.
Det jag uppskattar är att läsaren serveras hela tiden samma fakta som Linna har och får försöka pussla ihop ledtrådarna själv. Upplösningen blir ändå i ärlighetens namn en överraskning. Det gillar jag.

Kepler beskriver hypnosprocessen på ett så spännande sätt att det känns som om jag själv var med och gick ner under vattenytan. Påminner lite om trummandet i schamanismen då man ska hitta en ingång till sitt eget ställe och där få möta sitt kraftdjur.
Berättarperspektivet är glidande och handlingen sker både i nutid och går för Barks del tillbaka 10 år i tiden. Ibland löper händelserna parallellt och jag hinner bli rejält orolig att svärfar tappats bort eller råkat riktigt illa ut.
Actionscenerna är filmatiskt beskrivna och lätta att se framför sig. Det är t ex häftigt när bussen sjunker genom isen.
Läs gärna boken. Den är spännande. För mig tog det inte många dagar att ta mig igenom den. Det har också gjorts film på boken. Ska bli spännande att se den något tag.
Idag var jag och hämtade nästa bok, Paganinikontraktet. Fick ”köpa” den av Carita för en obefintlig slant. Ser framemot att läsa den på sportlovet nästa vecka även om jag vet att jag borde städa, bokföra och baka, bland annat…
Hoppas att ni alla har haft en riktigt fin vändag!

9170017581

 

 

Advertisements

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Paganinikontraktet | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: