Skip to content

Så länge man har hälsan

mars 1, 2013

En natt tog det mig förra veckan att läsa igenom boken Så länge man har hälsan En berättelse om sjukdomsbilder. Den är skriven av Kristina Stenstrand och vi som kände henne vet utgången, hon förlorade kampen mot cancern förra året. Boken har funnits en tid på min att-läsa-lista, men på grund av att cancern dök upp i den närmaste kretsen förra året tog det lite tid.

Stenstrand har förvandlat smärtan och ilskan till konstverk och de finns avbildade i boken. De ger ett bra komplement till texten som är underfundig, både roande och oroande, men  också saklig. Mycket från sjukhusvärlden känner jag igen, mest genom alla besök som jag gjort genom åren. En tid kändes det nästan som om mannen i mitt liv och undertecknad bodde på sjukhus eller låg på vägen till och från sjukhusbesök. Och det är viktigt att besöka dem som ligger där i sängarna. Skingra tankarna och hjälpa dem att få tiden att gå. Uppmuntra när det behövs och gorma om det behövs. Och framförallt, kräva information.

Ett och annat skrivfel finns i texten, men jag förlåter dem för jag inser att Stenstrand har haft bråttom och att det viktigaste har varit att få ut boken. I berättelsen beskriver hon dels sitt liv och sjukdomsförloppet och dels tolkar hon bilderna utifrån den konstterapi hon går i. Hon är försiktig med att utlämna nära och kära, liksom ex-kärlekar. Det är nånting jag uppskattar.

I boken tar Stenstrand också upp det här med vård på sitt modersmål. En knepig fråga, men det ser nog ut som att vårdapparaten är enspråkigt finsk, tyvärr. Stenstrand är glad över att hon klarar sig på finska och har studerat biologi. Det underlättar när det gäller att greppa och förstå diagnoser och åtgärder.

Trots ämnet och att utgången är given är boken inte deprimerande annat än vad gäller just behandlingen av patienter i vårdkedjan. Varför lyssnar ingen på den som är sjuk? Hur ska man som försvagad orka stå på sig för att få adekvat vård i tid? Och varför tänker ingen på hur viktigt det är med det där lilla extra, en smekning, lite uppmärksamhet, se till att det finns nånting i kylskåpet för dem som inte fått mat på hela dagen på grund av provtagning osv.
I ärlighetens namn så kan jag inte förstå att ännu större sjukhusenheter skulle ge bättre vård. Snarare verkar det nog tvärtom. Och hur länge orkar sjukskötare jobba på trots låg lön och ökade effektivitetskrav? Och hur ska vi få ungdomarna att intressera sig för vårdyrken när de är så oglamorösa?

Annonser

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Det här är också en bok jag känner att jag både vill och borde läsa.
    Men en i taget gäller och just nu har jag ju Keplers ”Eldvittnet” på gång. Suggestiv, filmatisk. Men hur bra den än är så läser jag den inte på bara några dagar – för jag läser och skriver så mycket annat samtidigt 🙂

    • Du vet väl att långsam läsning eller slow reading som det heter är verkligt inne nu just. Och det är skönt att unna sig långsamheten så att man hinner njuta. Själv har jag dessvärre svårt att lägga ifrån mig spännande böcker så jag måste placera in läsningen av dem då jag annars är ledig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: