Skip to content

Hemsöborna

juni 17, 2013

Efter att under hösten och vintern ha läst så många klassiker på engelska tyckte jag i maj att det var dags för en svensk. Valet föll på Hemsöborna skriven av August Strindberg. Lite tveksam var jag nog i början för ända sen jag läste boken Siri har jag varit arg på nämnda herre. Men jag råkade hitta boken på jobbet i vår bokbytarhörna och tänkte att det måste vara dags för en omläsning av den här klassikern.
hemsöborna_bok_01Den här verkade ha varit med ett tag, skärgårdsberättelsen.hemsöborna_bok_02Och mycket riktigt, boken är från år 1945!
hemsöborna_bok_03Första meningen i boken känner ni kanske igen: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen”.
I korthet handlar boken om drängen Carlsson som kommer ut till Hemsö för att rädda änkan Flods lantbruk. Han är arbetsam och skicklig på det sättet att han får alla att jobba och ta emot order, till och med dem som enbart vill fiska och inte jobba på land. Han klarar också av sonen som inte ser drängens förehavanden med blida ögon. Carlsson är uppfinningsrik och drar in pengar bland annat genom att hyra ut en stuga över sommaren till stadsborna.
Han är värmlänning och landbo och kommer aldrig riktigt överens med båtar och sjön, vilket får ödesdigra konsekvenser i slutet.

Språket är förstås ålderdomligt, men jag tycker om det ändå. Boken är bättre än vad jag kom ihåg från tidigare. Strindberg är en mästare på att beskriva skärgården. Här ett exempel:

”Ekan plaskade fram genom holmar och skär, medan alfågeln gäckade bakom kobbarna och orren spelade inne i granskogen; det gick över fjärdar och strömmar tills mörkret föll och stjärnorna tågade opp. Då bar det av ut på stora vattnet, där Huvudskärsfyren blinkade. Och ibland strök man förbi en ruskprick, ibland ett vitt sjömärke, som såg ut som ett spöke; än lyste kvarliggande snödrivor som lärft på bleke; än dök skötvakare upp ur det svarta vattnet och skrapade mot kölen, när ekan gick över dem; en yrvaken trut skrämdes upp från sin kobbe och tutade liv i tärnor och måsar, som gjorde larm, värre än hin håle, och längst ut, där stjärnorna gingo ner i sjön, syntes ett rött och ett grönt öga av en stor ångare, som släpade fram en lång rad runda ljus, utsläppta genom salongsventilerna.”

Också det här är riktigt bra sommarläsning, som jag varmt kan rekommendera.

Annonser

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Män vid kusten | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: