Skip to content

Det enda som egentligen händer oss

juni 23, 2013

Apropå biografier, så i september förra året läste jag Merete Mazzarellas bok Det enda som egentligen händer oss. Det var jättelänge sedan jag senast läst någonting av henne. Vet inte varför det har blivit så. Jag älskade hennes bok Först sålde de pianot. Ser ännu levande scenerna framför mig från bb och hur de nyblivna mammorna betedde sig när karlen i huset skulle komma på besök. Det här var på 1960-talet och det skulle vara smink och tupering och…Den boken kom ut 1979. Jag gillade också boken Hem från festen, som kom ut år 1992. Men sen har det liksom inte blivit av att läsa Mazzarella. Vet egentligen inte varför. Eller kan jag ha läst nån bok, som omedelbart fallit i glömska?

Det enda som egentligen händer oss handlar om ett år i Mazzarellas liv. Hon är nypensionerad från sin universitetstjänst som professor och flyttar bort från barndomshemmet till en egen lägenhet. Hon har en 80-årig make i Uppsala, som hon pendlar till. Hon träffar en gammal vän och blir störtförälskad och blir sambo med honom.
Boken handlar om skuld och lycka. Den nya livskamraten står för det ljusa stråket i Mazzarellas liv medan tillkortakommanden i de tidigare relationerna står för de mörka stråket. Det hinner hända en hel del under året som flyter fram. Med facit på hand: Tänk att det ändå händer så mycket. Året går ju så fort och så mycket faller sedan i glömska.
Mazzarella skriver om stort och om smått. Från små vardagsiakttagelser till stora filosofiska frågor. Vi får följa med henne på resor och på föreläsningar samt till diskbaljan.

När jag i början av boken inser att Mazzarella är lyckligt ihop med en annan trots att hon är gift känner jag mig först mycket upprörd. Hur kan hon, två på en gång? Är det moraliskt försvarbart? Sedan förstår jag att maken i Uppsala är medveten om vad som sker. Att Mazzarella varit helt ärlig mot honom redan från början.
Jag tycker om boken just för att jag uppskattar författarens skarpa iakttagelseförmåga, språket och de filosofiska tankarna om allt från Libyen till arbetsklimatet i vårt land idag. För mig var det här lite långsammare läsning eftersom jag ofta var tvungen att stanna upp och fundera. En givande bok alltså.
På baksidan står det att det här är Mazzarellas autofiktion. Tjaa, jag vet inte. Det skulle lika gärna kunna vara ett utdrag ur hennes dagbok.

1145_101120121643_20121110443

Advertisements

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Långsam läsning var det absolut också för mig då jag läste den här boken. Men långsam sägs inte i någon negativ bemärkelse i detta fall. Det var lite filosofiskt, och som du säger – man stannar upp och funderar lite.
    Bra med sådana böcker ibland som motvikt till bestialiska och obehagliga deckare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: