Skip to content

Smärtbäraren

juli 23, 2013

Förra veckans måndag blev jag äntligen klar med boken Smärtbäraren av Åsa Nilsonne. Det tog rätt lång tid att komma igenom den. Detta var min första kontakt med Nilsonne. Tidigare har hon gett ut deckare med Monika Pedersen i huvudrollen. Böcker som blivit kritikerrosade utan att jag ens öppnat pärmarna. Tänkte därför att Nislonne skulle få en chans i denna hennes tredje bok. Den är helt fristående och handlar om Amanda Zack, som har förmågan att gå ut och in i andra människors kroppar. En unik förmåga, som hon upptäckte redan i sin barndom tillsammans med sin tvillingsyster.

Amanda jobbar på Claudios skönhetsklinik där hon hjälper klienterna/kropparna att gå ner i vikt, börja motionera osv inför en plastikoperation eller fetmakirurgi. Amanda trivs med sitt arbete, men känner att hon snart vill börja göra annat. Hennes jobb gör det svårt att skaffa sig pojkvänner och sköta sitt sociala liv och träffa vänner. Hon är ju borta alltid mellan arbetspassen. Då vilar hennes egen kropp på kliniken och blir ompysslad av personalen där. Då är hon mer eller mindre som en grönsak.

Amanda får en äldre kvinna, en mycket otypisk klient och går med på jobbet genom ömsesidig överenskommelse. Hon börjar med  den vanliga genomgången av kroppen, men känner samtidigt att något är galet, som om hon skulle vara blockerad av någon yttre kraft. Eller kan det vara själva klienten? Hon känner också konstiga fantomsmärtor utan orsak. Kroppen vägrar ofta samarbeta. Sedan börjar det hända saker och Amanda upptäcker att någon försöker mörda kroppen. Hur det slutar ska inte avslöjas här för då förlorar läsandet sin tjusning.

Nilsonne är psykiater till vardags. I den här boken kan jag inte påstå att att det är nånting som märks överhövan. Hon hänvisar inte till specifika forskningsresultat eller så. Tvärtom är det rätt mycket klichéer, som serveras. Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om boken. Anslaget med en omhändertagen kropp, som jagas med livet som insats är onekligen ett annorlunda grepp. Och det skulle ha varit spännande om Nilsonne gett sig tid att ordentligt suga på karamellen och ta ut svängarna lite mera. Här skulle finnas många intressanta ämnen att tangera. Vem har ansvaret för kroppen när Amanda är i den? Ska hon skydda den till vilket pris som helst? Eller måste klienten komma tillbaka och ta över? Är det så att Amanda är mera snabbtänkt och därför klarar av dödshotet?
Tyvärr lyckas Nilsonne aldrig riktigt bygga upp spänningen för mig. Början av boken tycker jag att är så långsam och onödigt förklarande. Tråkig läsning. Varför kunde inte läsarna själva genom historiens gång få upptäcka fakta? Det är som om historien var för tunn och behövde broderas ut.

Tror inte att jag kommer att läsa flera Nilsonne den här sommaren. Ett ord jag blev innerligt less på i boken är: Kropp! Några synonymer kunde väl användas?

smartbararen

Annonser

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: