Skip to content

När döden kom till Pemberley

mars 3, 2014

I november förra året roade jag mig med att läsa boken När döden kom till Pemberley av P.D. James. De av er som kan sin Jane Austen vet att Pemberley är den stora fina herrgård (eller är det rent av ett slott?) som Mr Darcy äger och bebor. James har alltså skrivit en sorts fortsättsättning på Stolthet och fördom. Året är 1803 och Elizabeth och Mr Darcy har varit gifta i över sex år. De har två friska gossebarn och lyckan ler. Men in på godset Pemberley smyger sig ond bråd död och familjen blir skakad i grundvalarna. Kvällen före den årliga höstbalen störtar den objudna gästen Lydia Wickham in och skriker: ”Min man är mördad”. Männen på godset ger sig ut på en expedition för att leta efter liket och möjligtvis mördaren.

Höstbalen måste ställas in och Lydia måste få bli kvar på Pemberly efter chocken hon upplevt. Herr Wickham och Mr Darcy är inte precis såta vänner, men nöden har ingen lag. Och igen, ni som minns Austens bok kommer också ihåg hur bortskämd, krävande och barnslig Lydia är. Elizabeth står inte ut med lillasystern så storasystern får hoppa in och försöka lugna ner Lydia. Hur det går och vem som är mördaren tänker jag inte avslöja här för då blir det inget spännande kvar för er som vill läsa.

Jag var mycket skeptisk inför den här boken. Går det verkligen att fortsätta på Stolthet och fördom så där bara? I ärlighetens namn, jag vet inte. James hittar dock rätt tonläge och skriver trovärdigt om karaktärerna utan att för den skull plagiera Austen. Att väva in en kriminalhistoria är ett smart drag för det skulle ju inte gå att enbart beskriva tebjudningar och dylikt. I händerna på James får karaktärerna här ett större djup.
Ibland kan jag dock inte låta bli att tycka att boken är lite småtråkig. Kanske mest för all fakta om hur rättssystemet fungerade i England på början av 1800-talet. Jag inser att James har gjort ett gediget researchjobb, men jag skulle hellre ha sett att spänningen skulle ha ökat och jag hade fått läsa om jakten på mördaren. Det fanns ju ingen DNA-analys på den här tiden så det vill mycken skicklighet till att gripa rätt person.
James skriver som vanligt säkert och bra och jag gillar anslaget och tonen i boken. Jag tycker också om anspelningarna som görs till andra Austen-böcker, till Emma och Övertalning. Kanske det skulle vara dags att läsa om någon Austen-bok?

61039f5d-f6af-4662-a13d-8a08ee9d2a13Blogg100: 2/100

Advertisements

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Synnöve Andersson permalink

    Jag tyckte också att den var lite tråkig,kanske det int blir så bra att skriva fortsättning på berömda romaner,med en annan författare.är det så att Milleniumfortsättning är på kommande?

    • Så är det nog. Har hört att det skulle ges ut en fortsättning till Millennium-serien, men vet inte när. Vet inte heller om jag kommer att läsa den. De övriga tre böckerna var ju ett samarbete mellan Stieg och hans sambo och nu blir det nog inte samma sak vad jag kan förstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: