Skip to content

En man som heter Ove

mars 15, 2014

I oktober år 2013 läste jag boken En man som heter Ove. Boken är Fredrik Backmans debutroman och den är hejdlöst rolig med en allvarlig underton. Boken handlar förstås om Ove. I början får vi träffa honom när han går sin inspektionsrunda i radhusområdet där han bor. Han kontrollerar att ingen har parkerat fel. Han är 59 år och har för flera år sedan blivit avsatt som bostadsrättsföreningens ordförande, men beter sig fortfarande som kvarterets ordningsman. Livet går sin gilla gång och det finns alltid något som Ove kan reta upp sig på.
Det flyttar in nya grannar i radhuset mittemot. Det första de gör är att köra sönder Oves postlåda. Det var ett misstag, men Ove blir förstås upprörd. Vem som helst kan väl backa med ett bilsläp?

Ove verkar vara en grinig, gammal och principfast karl. Han kör Saab och är händig med verktyg, men inte särdeles hjälpsam. Ändå är det ett varmt och gott hjärta som klappar under hans skjortbröst. När jag börjar läsa den här boken är jag inte alls säker på att jag skall orka ta mig igenom den. Tempot är så högt att jag blir helt andlös. Men småningom kommer jag in i handlingen och humorn och människokärleken förför mig. Världen är stor, obegriplig och förändras allt för snabbt, men så länge man har varandra går det bra.
Tidsmässigt rör vi oss mellan nutid och Oves uppväxt, ungdom och tidigare liv. Det blir spännande att få ta del av Oves historia och bakgrund. Den serveras bit för bit och får en att bättre förstå honom.

Låt mig få bjuda på ett citat ur slutet av boken när Ove befinner sig i en databutik:
”Försäljaren tittar på Jimmy med den där sortens ryckningar i ögonkanterna som Ove tycks kunna framkalla hos sin omgivning så ofta att man eventuellt borde kunna få ett syndrom uppkallat efter honom.
– Han menade inget illa, mannen, försöker Jimmy muntert.
– Jag försöker visa honom en MacBook, och han börjar fråga vad jag ‘har för bil’, utstöter försäljaren och ser uppriktigt sårad ut.
– Det är en relevant fråga, muttrar Ove och nickar bestämt mot Jimmy.” Det börjar alltså inte bra och fortsätter småningom när bilärendet är avhandlat. Försäljaren är förstås ”grön” och kör ingen bil, äger inte ens någon bil, för han vill inte bidra till ytterligare föroreningar.

”Försäljaren försöker vända sig om och smyga därifrån, men Ove sätter snabbt ut sitt ena ben för att stoppa honom.
– Vart ska du? Vi är inte klara här!
Försäljaren ser djupt olycklig ut nu. Jimmy klappar honom uppmuntrande i ryggen.
– Ove här vill bara tjacka en iPad du vet, kan vi greja det?
Försäljaren tittar sammanbitet på Ove. Tittar på Jimmy. Tittar bort mot den kassa där Ove bara för en liten stund sedan stod och skrek om att han inte skulle ha någon ‘jädrans data utan tangentbord’. Suckar och samlar sig.
– Oookej. .. då går vi väl tillbaka till kassan då. Vilken modell ska ni ha? 16, 32 eller 64 gigg?
Ove blänger på försäljaren som om han faktiskt bara borde ge sjutton i att kasta ur sig slumpmässiga konsonantkombinationer och påhittade ord till hederligt folk.
– Det finns olika versioner med olika mycket minne, översätter Jimmy för Ove som om han var tolk på immigrationsmyndigheten.
– Och det ska de väl ha en jävla massa extra betalt för förstås, fnyser Ove tillbaka.
Jimmy nickar förstående och vänder sig till försäljaren.
– Jag tror att Ove vill veta lite mer om skillnaderna mellan de olika modellerna.
Försäljaren stönar.
– Ska det vara vanliga eller 3G-modellen åtminstone, då?
Jimmy vänder sig mot Ove.
– Ska den mest användas hemma eller ska hon ha den utomhus också?
Ove sträcker som svar upp sitt ficklampepekfinger i luften och riktar det spikrakt mot försäljaren.
– Du! Hon ska ha den BÄSTA! Begrips?
Försäljaren tar lite oroat ett steg tillbaka. Jimmy flinar glatt åt honom och slår ut med sina massiva armar som om han förberedde sig för en stor kram.
– Mannen! Ove vill ha den bästa bara!
Ett par minuter senare rycker Ove åt sig påsen med iPadpaketet över disken, mumlar något om ‘sjutusenniohundranittiofem kronor! Och då ingår inte ens ett jädrans tangentbord!’, och ‘rövare och banditer’ med tydligt emfas på stavelsen ‘röv’, och klampar mot dörren. Jimmy står en smula fundersamt kvar och betraktar med en lätt tillbakahållen ivrighet väggen bakom expediten.
– När jag ändå är här, du vet… jag skulle vilja titta på en sladd.
– Jaha. Vad för sladd? suckar försäljaren och ser närmast utmattad ut.
Jimmy lutar sig fram, gnuggar händerna lite nyfiket.
– Vad har du?”

Obetalbart eller hur? Och en glädje att läsa för  Backman visar stor ömhet för sina karaktärer. Ömhet och förståelse för dem som inte riktigt hänger med och för dem som är udda och inte passar in. Metaforerna i boken är fantasifulla och ändå precis på pricken. Boken ger en njutningsfull läsupplevelse och jag rekommenderar den varmt.

51x2xkN89WL._SY344_BO1,204,203,200_Blogg100: 15/100

Advertisements

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Min mormor hälsar och säger förlåt | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: