Skip to content

Min mormor hälsar och säger förlåt

mars 24, 2014

I lördags blev jag färdig med boken som Fille rekommenderade mig, Min mormor hälsar och säger förlåt, skriven av Fredrik Backman. Boken är härlig och innehåller så mycket att man blir nästan yr i huvudet. Men bara nästan. Tempot är inte lika högt som i En man som heter Ove, tack och lov.
Boken handlar om Elsa, sju år snart åtta. Ett skilsmässobarn med ett nytt halvsyskon på kommande. Komplicerade relationer då både mamma och pappa har varsin nya sambo. Elsa är lillgammal och smart. Det mesta har hon googlat fram eller hittat på Wikipedia. Elsa är mobbad i skolan, men hon är inte underkuvad. Nej, tvärtom hon slår tillbaka och hamnar in på rektorsexpeditionen. Mamman jobbar hårt som chef för sjukhuset och hon har ont om tid så Elsa tyr sig till mormor som bor i samma våningshus som Elsa. Mormor är en hejare på att berätta sagor så Elsa glömmer alla bekymmer och allt som är dåligt. Mormor vill att Elsa ska få bra minnen. Det är in i sagorna och till Landet-Nästan-Vaken som Elsa flyr. Där är alla annorlunda och då behöver man inte vara normal. Och en som definitivt inte är normal är just Elsas mormor. Boken inleds med att Elsa och mormor sitter på polisstationen. Mormor har rymt från sjukhuset och brutit sig in i djurparken tillsammans med Elsa.

Elsa lever annars också i sagornas värld för hon älskar Harry Potter och det finns en hel del hänvisningar till den sagovärlden, såsom mugglare, Voldemort osv. När Elsas mormor dör får Elsa ge sig ut på en skattjakt utan like. Hon ska leverera brev till olika människor och får själv försöka hitta breven. Bit för bit avslöjas väl fördolda hemligheter och skattjakten blir spännande både för Elsa och läsaren. Förstås finns det också en drake i den här historien. Och när det gäller Backman så kan man konstatera att det händer en hel del dråpliga saker. Han skriver humoristiskt och medryckande. Elsa får en bästa vän i vorsen, en hund, som hon räddar från en lägenhet och gömmer i källaren så att polisen inte ska hitta den. Och framförallt inte Britt-Marie, våningshusets gnällkäring, som håller uppsikt över alla och allt som rör sig i huset. Hon är snabb att påpeka när nån bryter mot reglerna.

Tänker inte berätta allt som händer i boken, inget om Monstret, pojken med syndrom och hans mamma eller kvinnan i den svarta kjolen. Dem får ni läsa om själv. Backman tecknar skickligt det lilla barnet och hennes värld. Det finns förstås inga enkla lösningar, men när man lär känna sina grannar blir det lite lättare att förstå det som verkade vara total kaos innan. Även i denna bok lyser Backmans människokärlek klart och tydligt igenom. Och det är skickligt av Backman att lyckas följa upp sin succébok om Ove.

Boken är helt underbar, låt vara att det blir lite för mycket ibland, men det är så härligt galet och ändå insiktsfullt och klokt. Det var lätt att komma in i den och jag sträckläste. Var lika spänd som Elsa på att lösa alla gåtor och mysterier. Och när jag kom till sidan 448, den sista, hade jag ännu velat fortsätta läsa. Boken passar bra som högläsningsbok och jag tror att t o m barn skulle gilla den.

min-mormor-halsar-och-sager-forlatBlogg100: 23/100

 

Advertisements

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: