Skip to content

En ung naken kvinna – mötet med Mikis

april 3, 2014

För en vecka sedan läste jag ut boken En ung naken kvinna – mötet med Mikis skriven av Arja Saijonmaa. Boken handlar om ett år i Saijonmaas liv, det år hon följer med Mikis Theodorakis på världsturné, året 1972. Saijonmaa är ung och en sann idealist. Mikis har hon träffat tidigare i Helsingfors under en konsert där han till allas stora förvåning äntrar scenen och förkunnar att Saijonmaa skall följa med på hans världsturné. Hon uppträder ju med Mikis sånger översatta till finska och tydligen gör hon det bra eller så tilltalas Mikis av hennes blonda uppenbarelse. Hur som helst, hon reser runt med Mikis, hans orkester och två andra solister. Hon är strax över 20, orädd och hopplöst förälskad i Mikis. I den här boken berättar hon om sina tvivel, om svårigheter att klara rösten utan att bli hes, om nyckfullheten i samarbetet, om nya upptäckter under resorna, om hur hon hittade Violetta Parras sång: Jag vill tacka livet. Kort sagt här ryms både vedermöda och lycka.
Saijonmaa har ett förflutet i Studentteatern när den var som mest politisk under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Och rådet hon fick då var: Sjung ut ordentligt och starkt. Kanske inte så lyckat när man ska stå på scen kväll efter kväll.
Kommunikationssvårigheterna är uppenbara. Saijonmaa är för det första lite rädd för Mikis. Hon vill inte avslöja sin kärlek. Han omger sig med ett hov av kvinnor trots att han är gift. Saijonmaa vill inte bli hans efterrätt, men ändå finns längtan där så stark, så stark. Och osäkerheten ska hon göra si eller så, ge efter för sitt hjärta eller låta förståndet råda. Och inte kan hon grekiska heller och hon skulle så gärna vilja förstå den ursprungliga texten. Vart helst turnén drar fram är det Mikis som är huvudperson, omsvärmad och mer eller mindre tvungen att ställa upp. Runt Mikis finns en trogen stab, bland annat pianisten Didilis, som övade in sångerna med Saijonmaa.

Parallellt med Arjas egen historia får läsaren en inblick i Mikis liv, engagemang mot den styrande militärjuntan, tortyr och flykt. Att han orkat skapa under de förutsättningar han tidvis levde är otroligt. Alla exilgreker verkar ha hamnat i Paris under den här tiden och Saijonmaa träffar många av dem. Och de här grekerna är för övrigt lynniga och oberäkneliga. Saijonmaa vet inte om hon får följa med till Australien eller om hon måste lämna turnén. Det är liksom ena dagen on och andra dagen off. Hur hon orkar leva med den ovissheten är mera än jag förstår.

Boken ger också en inblick i Greklands nutidshistoria, för mig är det lätt att ta in Mikis’ historia. Och det beror utan tvekan på att jag tidigare har läst boken En man skriven av Oriana Fallaci. En bok som jag varmt rekommenderar om ni vill förstå grekerna av idag. Greklands historia är våldsam, första världskriget, andra världskriget, inbördeskrig, militärjunta…

I slutet av boken landar vi i 2000-talet. Då är Mikis redan en gammal man och Saijonmaa har för länge sedan hittat sin plats i livet.
Ibland känns texten lite fragmentarisk. Det liksom märks att den är hopplockad från dagböcker varvad med levande minnen. För det mesta stör det mig inte, liksom inte de franska och de grekiska ord och uttryck som förekommer och ofta får sin förklaring. Sett ur Mikis synvinkel är det här en snäll bok. Saijonmaa kritiserar inte trots att hon blir avpolletterad av Mikis nya unga italienska sekreterare och med kort varsel får sparken.
Kulturkrockar är förstås oundvikliga med tanke på Saijonmaas moderna självständiga kvinna gentemot grekerna som har en något föråldrad kvinnosyn. Saijonmaa nämner heller inget om hur jobbigt turnerandet ändå måtte ha varit. Tydligen har tiden svept in minnena i ett behagligt skimmer.
Jag sträckläste boken på fyra dagar trots att den är 444 sidor lång. Boken är alltså intressant och läsvärd.
Saijonmaa är aktuell med sin föreställning Den hemliga stranden, en föreställning som just bygger på den här boken. Föreställningen ges bland annat i morgon, fredagen den 4.4 på Tampereen työväenteatteri.

Och nu ska jag lyssna på Arja när hon sjunger Theodorakis. Gör du det med och njut!

9164241734Blogg100: 33/100

Annonser

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Just in time | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: