Skip to content

Jag ska egentligen inte jobba här

april 24, 2014

Vår bokhylla gapar nu tom och böckerna är packade och transporterade till vårt blivande hem. Några böcker har jag dock räddat för jag befarar att det som är nerpackat kommer att vara det länge än innan mannen i mitt liv har hittat den perfekta bokhyllan som vi har råd med. Helst skulle jag se att han bygger en själv för jag älskar den bokhylla som följt med oss ända sedan år 1980. Den har han snickrat av alträ och färgen är så vacker.
Några böcker har jag räddat för jag vill ju ha någonting att läsa trots att tiden är knapp och mycket annat som vanligt borde göras.

En av de ”räddade” böckerna jag snubblade över är Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer. Jag hade tänkt låna ut den, men den tilltänkta läsaren var inte särskilt hågad. Så boken har blivit liggande i ”vill-läsa-genast-högen”.
Jag köpte boken riktigt själv när jag var i Stockholm i december år 2012 och jag började läsa den redan på hemvägen på färjan. Och det var svårt att lägga den ifrån sig.
Boken handlar om Moa, 19 år, som har flyttat till Stockholm och börjat arbeta på äldreboendet Liljebacken. Moa ska bli skådespelerska har hon tänkt och vårdjobbet är enbart tillfälligt. Moa försöker komma in vid teatern och tar privatlektioner, men det är inte så lätt och hon misslyckas gång efter annan. I stället får vi följa med hennes vardag som vårdbiträde, hur hon kommer i kontakt med död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. Alla som någonsin sommarjobbat inom vårdsvängen kan känna igen sig i beskrivningen av arbetsplatsen, de privata muggarna, skyddskläderna och personalrummets otrivsamma möblemang, sättet att tala om de äldre och den krock det blir mellan den unga fördomsfria och de arbetstagare som går på trött slentrian och rutin.
Moa drömmer, men lyckas inte ta sig in till scenskolorna, så hon förlänger arbetsavtalet och fortsätter streta på. Hon mognar och börjar se på arbetskamraterna med ett visst mått av värme och förståelse och hon börjar bry sig om de äldre på ett annat sätt. I början har Moa svårt med Eva, som jobbar kvar på Liljebacken, trots att hon inte behöver det. Hur kan nån orka med ett sådant jobb? Moa är ju där bara tillfälligt så hon kan stå ut, men Eva som jobbat där i flera år?

Boken är Beischers debut, välskriven och en riktig sträckläsningsbok. Alla karaktärer är trovärdiga och författaren har lyckats fånga känslan och stämningen på Liljebacken på ett suveränt sätt. Här finns både det fula, farliga och undangömda (döden) men också det fina och vackra får spira fram. Läs boken!

jag_ska_egentligen_inte_jobba_har-beischer_sara-18949398-frnt

Blogg100: 54/100

Advertisements

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: