Little Bee

Mellan verserna, oftast sent på kvällarna och nätterna samt tidigt på morgnarna hinner jag läsa lite också. Den senaste boken blev jag färdig med igår. Den heter Little Bee och är skriven av Chris Cleave. Den handlar om den nigerianska flickan Little Bee och om Sarah O’Rourke. De har träffats på en strand i Nigeria för två år sedan då Little Bee tillsammans med sin storasyster flydde för sitt liv. Gangstermän hade kommit till deras hemby, bränt ner den och dödat alla invånare, utom då systrarna som lyckades fly. En vanlig historia i Nigeria då de stora bolagen vill åt oljan som finns under byarna. När vi först träffar Little Bee sitter hon på en flyktingförläggning i Storbritannien och hon går ofta i tankarna till stranden. Undan för undan nystas historien upp och vi får reda på vad som egentligen hände på den där stranden. Växelvis berättar Sarah sin upplevelse av Nigeria,  stranden och hennes vardag i London. Det handlar om flyktingars utsatthet, om hur svårt det är att komma in i Europa, om kulturkrockar mellan afrikaner och västerlänningar samt om västerlänningars oförmåga att hjälpa och ge upp sitt bekväma liv. Med tanke på det som händer precis idag i Nigeria är boken högaktuell. Över 200 flickor är kidnappade och landets regering gör inget.

Cleaves beskrivning av Little Bee är bra och trovärdig. Början av boken läser jag i rasande fart, sedan hejdar jag mig för det blir för svårt att värja sig och jag behöver tid på mig att smälta intrycken, tid för att kunna vara mottaglig. På slutet tycker jag att det tidvis blir lite tradigt och det verkar som om författaren inte riktigt vet hur han ska avsluta Little Bees historia.
Sarahs historia verkar så futtig jämfört med Little Bees. Här jagar vi i väst på för att bli lyckliga och mäter allt i pengar och karriär.
Sarah har varit otrogen och försöker lappa ihop sitt äktenskap genom att åka iväg på semester till Nigeria. Ett ödesdigert beslut visar det sig. Mannen blir mer och mer deprimerad efter resan och paret fjärmas från varandra. Antar att den här äktenskapskrisen är författarens sätt att kunna placera paret O’Rourke på stranden i Nigeria, för någon annan funktion har inte krisen. Den är liksom ett onödigt sidospår.

Boken är läsvärd och det var trevligt att läsa en lite annorlunda bok. Det jag uppskattar mest är att berättelsen har flyt och lager på lager skalas av. Allting är inte som det ser ut att vara och som läsare är det bra att få ta till sig handlingen bitvis. Och bra är det också att Cleave inte serverar pekpinnar. Lågmält låter han personerna komma till tals och låter läsaren själv upptäcka saker mellan raderna.

Blogg100: 65/100