Skip to content

Nä, vill inte

maj 10, 2014

Nä, hörni nu vill jag inte längre. Är alldeles skakig i benen, är trött, har huvudvärk och är faktiskt smått stressad. Igår stod jag och tömde garderoberna, imorse hittade jag knappt någonting att sätta på mig. Alla kläder är nerpackade. I dag har jag försökt tömma ”kontoret” växelvis med köket och allting är totalkaos nu just. Har fått göra panikräddningar när ”chefen” tänkte slänga bort grejer. Så jag knyckte tillbaks den stickade lila sjalen från ”ge bort till Samaria-högen”. Sjalen var märkt med mina flickinitialer och i den uppträdde jag i en liten biroll i Spelman på taket på Lurens år 1976. Hur skulle jag ha kunnat ge bort den sjalen? De övriga scenkläderna har redan fått stryka på foten, så…
Och Samariasäckarna bara ökar och ökar. Allt ska bort, de yngsta ätteläggens cykel- och ishockeyhjälmar, deras utebyxor, regnrockar, skor som jag använt endast en gång, väskor jag inte mera vill ha, kläder, kläder och kläder igen, med mera, med mera. Och även om jag kunde få en slant genom att själv sälja dem på loppis så vill jag hellre bidra på det här sättet. Sakerna har fyllt sin uppgift hos oss och nu är det dags för dem att vandra vidare och glädja någon annan.

Igår hittade vi för övrigt yngsta ätteläggets första skor och längtan efter honom skar som en kniv i mitt bröst. Så de skorna stannar kvar, som ett minne, likaså mina trikåshorts med hängslar som jag på 1960-talet fick i födelsedagspresent av min farmor. Mannen i mitt liv tyckte att de skulle duga bra till oljetrasa ute i maskinhallen och då skrek jag som en stucken gris: Nääääääää.
Någon måtta får det ändå vara på återanvändandet. Jag har ju duktigt slängt nästan allt kursmaterial och räknar med att jag hittar det mesta i elektronisk form. Gör jag inte det så kommer mycket av min fritid i höst att gå åt till att bygga upp nytt material. Och det material jag trots allt sparade kommer jag väl inte att hitta om jag inte flitigt packar upp lådor under hela sommaren, men blääää, nä, ville inte…
Det är nu femte gången, som vi flyttar, men det är alldeles för länge sedan senast, så vi har inte vanan inne trots att man skulle kunna tro det. Nä, vill inte flytta flera gånger.

I natt sov jag över i ”de nya” för första gången. Chefen med sambo huserade i nedre våningen och jag hade hela övre våningen helt för mig själv. Kändes konstigt. Tre gånger smög jag upp under natten och liksom kollade om det var sant att jag verkligen var i ”de nya”. Ber en stilla bön att vi kommer att börja trivas och att huset fungerar för oss. Tänk om det stöter bort oss? Inte vill att vi ska bo där? Eller som ”chefen” konstaterade idag:
– Ni kunde ju ha hyrt någonting. Int hade ni behövt köpa.
Hmmm, vete sjutton om vi skulle ha klarat av att ha grannar vägg i vägg? Och katterna då? Hmmm…

Nu, måste jag kolla om jag alls hittar födelsedagspresenten till morgondagens jubilar. Tänk om den har kommit bort i flyttkaoset?

Blogg100: 70/100

Advertisements

From → Ditt och datt, Fritid

2 kommentarer
  1. Oj oj…är det så det känns att flytta? Jag har aldrig varit med om sånt men nu börjar det lite skrämma mig…men vi är inte där ännu.

    • Jaaa, det är ju olika det där med känslor inför flyttningen. Här har de gått höga, minst sagt. Men det tar sig. Och jag tror att din flytt kommer att gå riktigt bra eftersom ni flyttar till ett ”eget” hus medan vi har flyttat in i ett färdigt. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: