Skip to content

Bloggens vara eller icke vara…

maj 27, 2015

… ja det är frågan. Ifall det ännu finns läsare kvar här så kanske ni såg att igår dök det upp ett inlägg här efter nästan nio månaders tystnad. Så borde det absolut inte vara, i synnerhet om man vill ha läsare. Och det vill jag ju gärna. Men… från och till ifrågasätter jag det här med bloggandet. Är det nån mening med att satsa sin tid och själ på att skriva inlägg som drunknar i informationsflödet? Inlägg som kanske inte intresserar någon?
Om jag vill skriva dagbok kan jag ju lika gärna göra det i ett rutigt häfte eller för mig själv på datorn.

För något år sedan när jag gick på fortbildningskurser höjdes bloggandet till skyarna. Alla skulle ha en egen blogg och tänk så bra verktyg den är i undervisningen. Alla kan bidra och göra inlägg och det går att dela med sig av mat- och bakrecept och stick- eller virkbeskrivningar. Många startade ivrigt bloggar och i början kom inläggen regelbundet för att småningom dyka upp alltmera sällan och till sist försvinna. Det kräver tid och resurs att blogga. Och det kräver ännu mera att få läsare och feedback. Risken att drunkna i informationsströmmen är stor. Och hur skall man klara balansgången mellan det personliga och det privata?

Som datalärare var jag tidigt ute och började blogga redan på hösten år 2004. Det var ett lustfyllt testande med korta inlägg och med minst tre länkar per inlägg. Från början av oktober till slutet av november hann jag med 39 inlägg. Vid det laget hade jag prövat det mesta och kunde tekniken, så under år 2005 blev det endast ett inlägg. Och trots att jag då förklarade bloggen återuppstånden dröjde det ända till den 8 februari år 2006 innan jag återupptog bloggandet. Och det gjorde jag tack vare att jag under hösten år 2005 på nytt tog upp min stickhobby som legat i träda i över tio års tid. Jag upptäckte att stickandet var trendigt och att det fanns en massa intressanta handarbetsbloggar på nätet. Och då var jag fast. När jag hade ett ämne att hålla mig till gick det lättare att blogga. Småningom fick mannen i mitt liv en digital systemkamera och bloggandet blev riktigt intressant då jag kunde infoga bilder av diverse alster, garnnystan och olika fynd. Jag gick med i olika stickbloggsringar på nätet och diverse byten. Allt sådant som gör att trafiken till ens sida ökar. Jag deltog i utlottningar och vann en del, men arrangerade aldrig själv någon sådan.

Den här bloggen har jag hållit på med sedan juli år 2010. Att flytta till wordpress var ett svårt beslut, men kändes säkrare efter att bloggen.fi kraschade under midsommarhelgen och alla inlägg försvann. Ack så mycket tid och möda jag hade satt ned på inläggen och att vara social i den ankdammen. Sedan plötsligt över en natt var allting borta och vi var många som kände oss grundlurade. Bloggarna skingrades och valde olika kanaler. För min del avgjorde igen yrkesrollen. Det var dags att som datalärare bekanta sig med wordpress. Blogger kunde jag ju redan. Men ack så ensamt det blev. Ingen kommenterade längre och själv hade jag fullt sjå att hålla reda på vart alla bloggare jag ville läsa hade försvunnit.

Att jag alls fortsatte blogga beror på att mitt sätt att reflektera alltid har varit genom skrivande. Från hjärna till hand och ut på papper eller som i det här fallet bloggen gör att jag får syn på saker och samband. När jag formulerar ord och meningar får jag också självinsikter. Och visst är det roligt att dela med sig. Men jag hinner inte alltid med. Jag känner att jag borde kommentera mera på andra bloggar, att det skulle vara värdefullt att få igång och fortsätta en diskussion. Men det är just där som mitt alldeles för långsamma tempo kommer in. Jag vill få tid på mej att bilda en åsikt. Den tiden finns inte i dagens snabba värld där vi ska vara uppkopplade hela tiden och där twitterflödet går i ett kör. Jag hinner inte med och då vill jag bara stiga åt sidan och låta andra sköta informationsflödet bäst de gitter. Visst får jag väl ha en långsam blogg? Och förlåt mej för att jag inte alltid kommenterar era bloggar. Ibland är det bara så besvärligt när jag borde byta profil och klara olika koder att jag helt enkelt inte orkar kämpa. Och ofta tycker jag att jag inte egentligen har något att bidra med. Kanske jag härefter endast ska lämna ett bomärke typ ”Inge was here” så vet ni att jag åtminstone har läst inläggen på era intressanta bloggar.

Och nu då? Ska jag fortsätta med inläggen här? Vem vill egentligen läsa om vilka böcker jag har läst och vad jag har tyckt om dem? Och är det inte lite överdrivet att ha två privata bloggar och en från jobbets sida?

Att ha eller inte ha blogg, ja, se det är frågan.

bokhög

 

Annonser

From → Ditt och datt, Tankar

4 kommentarer
  1. Tycker absolut du ska fortsätta blogga. Men du behöver ju inte skriva långa inlägg, eller dagboksliknande, om du tycker det är tidskrävande och självutlämnande.
    Du skriver bra, du skriver roligt.
    Fortsätt – men sätt bara ut en bild eller två och skriv något kort och fyndigt, för det är du bra på!
    Det här är dock bara MIN reflektion, vet att många gillar längre inlägg.
    Huvudsaken är förstås ändå att bloggandet känns KUL – jag skulle inte hålla på om det inte var så roligt. Nu får jag ju mycket respons men det KANSKE beror på att jag aktivt läser och kommenterar hos andra också.
    Så här långa kommentarer skriver jag ändå sällan 🙂
    Men jag tycker du är värd all uppmuntran!

    • Tack för lång och utförlig kommentar samt uppmuntran. Och jo, jag ska försöka hålla mej kort, MEN lovar inget därvidlag. Och klart att kommentarerna och responsen blir livligare om man själv går och aktivt kommenterar på andras bloggar. Då uppstår ju ändå någon sorts diskussion.

  2. Siv permalink

    Instämmer med Carita. Jag tycker också du skall fortsätta. Du frågade vem som vill läsa om böcker du läst. Jo, åtminstone jag. Jag får tips om nya böcker och skriver du om en bok jag läst kan jag jämföra våra åsikter.
    PS. Läser också din stickblogg! Den är rolig och personlig. Inspirerad av den har jag stickat en disktrasa.

    • Tack för det! Och nu ska jag nog fortsätta. Härligt att du stickat en disktrasa. Det är roligt och ekologiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: