Skip to content

Beckomberga Ode till min familj

september 14, 2015

År 2015 har utlysts till Bokens år. Ironiskt nog drabbades jag i somras av totalt lässtopp. Det var som om hjärnan gått i strejk. Jag tränade upp den genom att sticka och lösa korsord istället. Och det fungerade bra. Det enda jag köpte från bokhandeln var korsordspennor, som jag skrev slut på löpande band. Borde jag efterlysa flera webbkryss?

Innan jag drabbades av läsetorkan hann jag i början av juni läsa ut boken Beckomberga Ode till min familj av Sara Stridsberg. Den handlar om det stora mentalsjukhuset i Stockholm. Där har stora svenska namn vistats och där har också bland annat Cornelis Vreeswijk jobbat.
Boken handlar också om Jimmie Darling, pappan i den okonventionella familjen och hans dotter Jackie. Genom hennes berättelse får vi bekanta oss med vardagslivet på det stora sjukhuset. Hon besöker pappan varje dag och stannar länge. Hon blir du med både vårdare och patienter. Och så ser hon ibland saker som hon inte riktigt förstår och som nog inte är avsedda för hennes ögon. Boken handlar också om Beckombergas uppkomst och nedmontering.

Berättarperspektivet byter liksom tidsperspektivet. Att kapitlen är korta underlättar läsningen. Det krävs dock lite koncentration för att förstå om det är den unga Jackie eller äldre Jackie som talar. Boken är bedövande vacker, språket en lisa för själen. Här ett exempel: ”Några eftersläntrande överblivna moln driver fram över den utflutna tuschteckning som utgör himlen den där första vintereftermiddagen när Jim kommer till mig och berättar om Beckomberga.”

Beckomberga blir Jackies hela värld i hennes barn/ungdom. Hon möter läkaren Edvard Winterson, Inger Vogel och Sabina. Hon möter också kärleken i farliga Paul. Boken andas djup kärlek till fadern och förståelse för dem som vistas på Beckomberga. De vilsna själar som helst vill falla, som vill fly från ljuset. Vårdens intention är att fånga dessa innan de faller. Men framgången är inte garanterad. Beckomberga är som en egen värld i sig och för många är det svårt att leva utanför den tryggheten. Att leva ute i samhället är farligt, fyllt av risker och frestelser.

Jackies mamma är förstående och låter dottern hållas. När Jackie själv har barn kryper rädslan inpå. Tänk om hon själv är självmordsbenägen? Tänk om hon ger upp och blir ”galen”? Är det Jimmie lider av ärftligt?

En vacker, fin och bra bok som jag varmt rekommenderar.

Beckomberga

Annonser

From → Litteratur

One Comment

Trackbacks & Pingbacks

  1. Irene Panik | ingescyber

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: