Skip to content

Ensam tant i Ryssland

september 30, 2015

För en dryg vecka sedan läste jag ut boken Ensam tant i Ryssland. Den är skriven av journalisten Lena Linderborg och kom ut förra året.
Boken handlar om Lissu Lundberg, som får i uppdrag av tankesmedjan Enigma att utreda om en finlandssvensk kan förstå sig på det ryska. Den försynta sekreteraren Lundberg flyttar till S:t Petersburg för att försöka lära känna både staden och ryssarna. Lissu kan inte många ord ryska och stöter snabbt på språkförbistring. Det är inte många ryssar som kan engelska.
Uppdraget hon fått är rätt flummigt, men hon lägger manken till och försöker verkligen tränga in i den ryska folksjälen. Och det är inte lätt. Just när hon tror att saker och ting fungerar på ett sätt så visar det sig vara helt tvärtom. Mycket av den ryska byråkratin är helt absurd. Just när Lissu tänker att hon kommer någonting på spåren och äntligen förstår saker och ting så kastas allting på ända och hon får börja fundera om igen.

Lissu verkar vara ensam och lite gammaldags. Hon saknar sin bokcirkel hemifrån och drabbas då och då av hemlängtan. Som läsare kommer man aldrig riktigt nära huvudpersonen. Jag får åtminstone inte riktigt grepp om henne. Konturerna förblir vaga och jag irriterar mej lite smått på hennes psykosomatiska symtom, som väl mera är hypokondri än något annat. Vi får följa med på Lissus strövtåg i staden, ta del av dess våldsamma historia och förundran över att människor fortfarande hyllar Stalin. Linderborg lyckas bra beskriva motsättningarna bland människor som tycker olika om Ryssland av idag. Hon berör också många ömma punkter i dagens ryska samhälle, bland annat i företagaren som flyttar tillbaka till Finland efter att ha blivit mordhotad då han började granska vart varor försvinner. Sådant gillar inte ryska maffian. Men det är ett sidospår och mera av ett konstaterande än någon djup analys.

Lissu funderar på om det kan grundas ett Södergranmuseum i staden och hon söker efter byggnader där Edith Södergran sägs ha bott. Lissu skulle bli museichef, men det går inte att med säkerhet bevisa var Södergran skulle ha bott. Troligtvis är det huset rivet och så rinner museiplanen iväg.
Lissu läser om kejsarfamiljen och andra historiska böcker. Hon besöker konstgallerier, operan osv.
Hon råkar också på en rysk man som har en antikvitetsaffär. Hon tycker att han liknar Dostojevskij och förälskar sig i honom. Och här är nog en av bokens svagheter. Den spirande förälskelsen är enligt mej dels ett totalt onödigt sidospår och dels på något sätt dåligt beskriven. Plötsligt verkar Lissu mera som en rodnande tonårstjej än en kvinna av idag, som jag inbillar mej att skulle våga ta för sig. Men kanske det inte är så?
Ensam tant i Ryssland

 

Annonser

From → Litteratur

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: