Skip to content

Stenhjärtat

januari 1, 2016

Har fortsatt läsa deckare/spänningsromaner på mitt jullov. Boken Stenhjärtat, skriven av Katarina Wennstam börjar med att en 6 månaders flicka, Gloria kommer in akut till Astrid Lindgrens barnsjukhus i sin mammas famn. Babyn är medvetslös och måste omedelbart opereras. Rätt snart väcks misstankar om brott och kriminalkommissarie Charlotta Lugn får i uppgift att utreda vem som gett sig på Gloria.

Glorias familj får vi stifta bekantskap enbart genom förhör och det som farmor och mormor berättar om pappa Andreas och mamma Pernilla Björling. På det personliga planet får vi däremot följa både Lugn, målsägarbiträdet Shirin Sundin och åklagaren Theodor Dahlgren. Eftersom vi inte har möjlighet att riktigt krypa in under de misstänktas skinn blir det svårt att förstå hur någon kan utsätta ett spädbarn för så våldsam misshandel. Hur människor i närheten inte reagerar, osv. Det blir liksom mera en klinisk beskrivning av hur det kan gå till i rättssalen och vad som allt måste stämma för att få den skyldiga dömd. Lite tråkigt.

De medicinska beskrivningarna har jag svårt att ta till mej. Det blir för oerhört, för tungt och jag liksom känner smärtan i hela min kropp. Den smärta lilla Gloria inte kunnat uttrycka annat än med skrik, som förorsakat mera vanmakt hos förövaren.

Wennstam skriver bra och ger en god inblick i barnskyddsarbetet, utredningar, vittnesutsagor och domstolsarbetet. På slutet tycker jag att boken blir lite småtråkig med de ingående beskrivningarna från rättegången.

stenhjartat

Annonser

From → Litteratur

2 kommentarer
  1. Har inte läst boken men tycker som du … hade säkert varit mer intressant att försöka förklara vad som driver personer till att misshandla barn. Angeläget och hemskt ämne som vi inte får blunda för.

    • Det är just det som lämnar en så osäker och ovetande. När är det spärrarna brister och vad händer med förövarna då. Wennstam brukar annars vara bra på det här, åtminstone i de böcker jag har läst om kvinnovåld, men nu blev liksom en bit borta. Åtminstone för mej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: