En kvinna i blått

Elly Griffiths måste ju få en ärlig chans, så jag fortsatte att läsa hennes åttonde bok, som kom ut på svenska förra året (2016). Boken En kvinna i blått handlar om kvinnoprästmotståndet bland stockkonservativa prelater och troende. Druiden Cathbad, som är kattvakt hos en vän i Walsingham, får en kväll syn på en kvinna i vit skrud och blå mantel på en kyrkogård. Eftersom han befinner sig på en pilgrimsort tror han att han har sett självaste Jungfru Maria. Följande morgon hittas kvinnan mördad i ett dike.
Ungefär samtidigt blir arkeologen Ruth Galloway kontaktad av sin väninna, som är präst. Väninnan har fått hotfulla anonyma brev. Det är någon som avskyr kvinnliga präster och refererar till arkeologiska fynd i Walsingham. Brevskrivaren använder formuleringen ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.
Trots hotbreven hålls det ändå ett årligt seminarium för de kvinnliga prästerna
Det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet medan kriminalkommissarie Harry Nelson och Galloway jagar en mördare. Skall de hinna innan nästa offer är ett faktum?
Jakten på mördaren är intensiv och som läsare är man lika vilsen, som Nelson och Galloway. Fakta varvas med mystik och övertro.

Okej, nu har jag gett Griffiths en chans och nej tack, för min del får nog hennes böcker vara. Kanske jag gör ett nytt försök senare, vem vet. Som sommarläsning i hängmattan passar den säkert bra.