Skip to content

Tillsammans är man mindre ensam

I juni läste jag Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. I en jättestor lägenhet i Paris bor adelsmannen Philibert. I samma hus bor den unge utbrände Camille på ett kallt och kyligt loft. Hon städar på kontor på natten. Han säljer vykort utanför museet. Som underhyresgäst har han en ung kock, Franck, som nästan jobbar ihjäl sig och som hamnar att ta hand om sin mormor, som blivit minnessvag. Hon har fallit i sin lilla stuga på landet och från sjukhuset flyttas hon till det förhatliga hemmet. Han försöker hälsa på så ofta han kan, men hemmet ligger en bit från Paris och han har endast en ledig dag i veckan. Ofta somnar han i besöksfåtöljen hos sin mormor. I ett års tid får vi följa med vad som händer dessa människor, hur deras vägar korsas och vad resultatet blir.

Boken är väl skriven med korta kapitel och mycket dialog. Den är lättläst och en riktig feelgood roman. Undan för undan får läsaren reda på de olika livsödena. Det här är en bästsäljare och det har också gjorts film på den. Och jo, jag ligger lite efter med den här läsningen. Boken har ju kommit ut redan år 2004 på franska och ett år senare i svensk översättning. Bonniers gav ut den i pocket format förra året.
Läs och njut.

Annonser

Fader vår

Efter deckare och skräckroman var det dags för Fader vår, skriven av Inger Edelfeldt. Boken handlar om Anna, som jobbar som journalist. Hon har aldrig riktigt känt sig som en del av sin egen familj. När Annas pappa dör får hon veta att hon den hon trodde inte är hennes biologiska far. Hon får faderns namn och börjar söka sina rötter. Hon hamnar ute på landet till gården Hagbraket. Hon avslöjar sig inte och blir smått chockerad då fadern tar henne mellan benen. Hon flyr därifrån och försöker glömma honom. Senare ramlar hon över en artikel om healern Muni Ra på Hagbraket och det visar sig att det är hennes biologiske far, som har haft en hjärnblödning och nu botar sökare med kärleksenergi. Anna sänder e-post till Hagbraket och får lov att komma dit för en vistelse. Som journalist åker hon dit med intentionen att avslöja lurendrejeriet. Hennes halvsystrar har hand om Muni Ra, som tar emot de sökande på förmiddagarna. I det första mötet känner Anna en oförklarlig närvaro och värme. Hon längtar efter sin far och hon vill veta om han faktiskt har förändrat sig tack vare hjärnblödningen eller om alltihopa är bluff och lurendrejeri. Hon åker ifrån Hagbraket, men återvänder sedan många gånger i sitt sökande. Hon önskar att hon skulle få vara ensam med Muni Ra, att få lära känna människan som kanske finns eller inte finns där bakom.
Runt Hagbraket börjar det hända saker både bra och dåliga. Hennes ena halvsyster ber Anna läsa igenom ett manuskript, som ska bli en bok om Muni Ra och Hagbraket. Anna inser genast att den inte är publicerbar och att om den ges ut, så kommer den att förstöra allting. Journalisterna kommer att kasta sig över stället och dissekera människorna där. Anna slits mellan sin egen längtan och sanningssökandet. Finns det någonting högre, en helande kraft?

Boken handlar om vår existentiella längtan efter andlighet och en större mening med vårt liv. Edelfelt har verkat som författare i över 40 år. Hon skriver bra och lyckas genom Anna gestalta nutidsmänniskans flathet inför det oförklarliga. Allting skall serveras logiskt och med en bra förklaring. De högkyrkliga å sin sida verkar ha svårt med empatin. En läsvärd bok.

Sjuka själar

Sedan tröttnade jag på deckarna och gav skräckromanen en chans. Jag läste Sjuka själar av Kristina Ohlsson. Boken handlar om Lukas, som försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Han har drabbats av minnesförlust och kan inte svara på de frågor polisen ställer. Två andra personer har tidigare försvunnit på samma sätt, men Lukas är den enda som återvänt.
Efter tio år återvänder Lukas till sitt föräldrahem. Han vill försöka ta reda på sanningen och få reda på vem som en gång förstörde hans liv. Mitt emot hans föräldrar bor Fannys pappa. Fanny har aldrig hittats och fadern tror att det finns en chans att hon fortfarande lever. Han vill ha svar av Lukas. Vill veta vad som hände vid försvinnandet. Pappan tror att Lukas har svaret på frågorna och att Lukas fejkar sin minnesförlust. Men Lukas minns inte och han behöver själv få veta sanningen för att få frid.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. De ska börja sitt nya liv där. Anna mår dock inte bra i huset. Hon hittar ett järnkors nergrävt i trädgården och tolkar det som att någon vill dem illa. Huset väcker stark oro hos henne. Hon blir inlåst i garaget och kommer inte ut. Anna försöker rädda sig och David. Men är det redan försent?

I början av boken tänker jag: Blah, ska det aldrig börja hända nånting. Sedan grips jag av den smygande skräcken och kan inte sluta läsa. Intensivt önskar jag att Lukas skulle minnas, att någon lucka skulle öppnas och att han skulle få reda på sanningen. Det är som om jag skulle gå med honom och famla i mörkret. Jag fastnar så totalt i boken att jag inte kan lägga den ifrån mej förrän jag vet hur det går för Lukas. Hela natten läser jag. Tänker inte avslöja slutet här. Det får ni allt själv läsa. Om ni är rädda av er, så läs inte boken när ni är ensamma hemma.

En kvinna i blått

Elly Griffiths måste ju få en ärlig chans, så jag fortsatte att läsa hennes åttonde bok, som kom ut på svenska förra året (2016). Boken En kvinna i blått handlar om kvinnoprästmotståndet bland stockkonservativa prelater och troende. Druiden Cathbad, som är kattvakt hos en vän i Walsingham, får en kväll syn på en kvinna i vit skrud och blå mantel på en kyrkogård. Eftersom han befinner sig på en pilgrimsort tror han att han har sett självaste Jungfru Maria. Följande morgon hittas kvinnan mördad i ett dike.
Ungefär samtidigt blir arkeologen Ruth Galloway kontaktad av sin väninna, som är präst. Väninnan har fått hotfulla anonyma brev. Det är någon som avskyr kvinnliga präster och refererar till arkeologiska fynd i Walsingham. Brevskrivaren använder formuleringen ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.
Trots hotbreven hålls det ändå ett årligt seminarium för de kvinnliga prästerna
Det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet medan kriminalkommissarie Harry Nelson och Galloway jagar en mördare. Skall de hinna innan nästa offer är ett faktum?
Jakten på mördaren är intensiv och som läsare är man lika vilsen, som Nelson och Galloway. Fakta varvas med mystik och övertro.

Okej, nu har jag gett Griffiths en chans och nej tack, för min del får nog hennes böcker vara. Kanske jag gör ett nytt försök senare, vem vet. Som sommarläsning i hängmattan passar den säkert bra.

De öde fälten

I maj läste jag lite deckare, mest på jakt efter någon ny författare att ta till sig. Men jag är så kräsen att det vill inte riktigt lyckas. På närbiblioteket utanför stan rekommenderades Elly Griffiths, så jag lånade den sjunde boken i hennes serie om arkeologen Ruth Galloway. Boken heter De öde fälten. Första boken om Galloway för min del.

En grävmaskinist hittar ett flygplansvrak från andra världskriget på en byggarbetsplats i Norfolk. I cockpiten hittas ett lik, som dock inte hör hemma i planet. Galloway lyckas med hjälp av DNA-prov identifiera kroppen som Fred Blackstock. Kriminalkommissarie Harry Nelson får hand om fallet. Ytterligare en kropp hittas och mystiken tätnar. Vad är det egentligen som händer? Och vad har familjen Blackstock med fallet att göra? Långsamt nystas gåtan upp och här saknas inte dramatik.

Boken har klassats, som engelsk mysdeckare. Tjaaa, kanske man kan säga så. Jag grips inte riktigt av någon spänning så där på allvar utan läser rätt slentrianmässigt igenom boken. Griffiths skriver bra, men jösses så trött jag är på de här kriminalarna med sina stora personliga problem. Hur sjutton ska de kunna lösa mordgåtor om de går omkring med en massa annat dravel i huvudet? Jag bara undrar! I det här fallet så har då Nelson varit otrogen mot sin fru och gjort Galloway med barn. Så han har en dotter utanför äktenskapet, en dotter som hans fru Michelle har accepterat. I den här boken börjar dottern skolan. Ruth Galloway å sin sida velar hit och dit. Ska hon slå sig ihop med den amerikanske programledaren, Frank Barker, som hon tidigare har haft ihop det med och som nu dyker upp för att göra ett nytt historiskt tv-program om de övergivna flygplansfälten i Norfolk. Eller ska hon fortsätta att gå och tråna efter Nelson. Och nej, jag är inte riktigt för sådana här snyfthistorier där kvinnor på något sätt ändå nedvärderas. Om Galloway nu är så klok, som hon utmålas, så borde hon inte då klara av sitt kärleksliv lite bättre?
Snälla, ge mej en deckare där kriminalkommissarien löser mordgåtor på riktigt och inte trasslar runt i privatlivet!

En smak av vin

Här är det tyvärr glest mellan inläggen. Verkar som om det aldrig riktigt finns tid för vare sig det ena eller det andra.
Den här månaden har jag i varje fall hunnit läsa boken En smak av vin, skriven av Joanne Harris. Det är tredje delen i hennes mattrilogi där böckerna Choklad och En doft av apelsin ingår. Dem har jag inte läst och de är inte heller någon fortsättningsserie utan helt fristående böcker.

En doft av vin handlar om författaren Jay Mackintosh. Hans debutroman Jackapple Joe höjdes till skyarna, men det har nu gått tio år sedan dess och nu har han drabbats av skrivkramp. Boken börjar med en presentation av Jay, 37 år, hans sex vinflaskor, Specialarna och Jays sambo Kerry. Jay öppnar en av Specialarna och i följande kapitel är vi tillbaka i hans ungdomsår i Pog Hill sommaren 1975. En sommar då han lärde känna gruvarbetaren Joe Cox, som hade verkligt gröna fingrar och kunde odla vad som helst var som helst. Det vilar också ett stänk av magi och mystik över honom. Jay är en butter och framförallt mycket arg tonåring. Han känner sig sviken och är ilsken över föräldrarnas skilsmässa. Läsarna får följa med Jays liv i London är 1999 växelvis med ungdomens somrar på 1970-talet.

Jay är trött på sig själv och sitt liv, som inte verkar leda någonstans alls. Han dricker och är osocial i största allmänhet. Påhejad av en Specialare ser han ett hus till salu i Frankrike. det påminner honom om Joe, som alltid pratade om att köpa ett slott i där. Jay får för sig att det här är just det rätta huset, impulsköper det och lämnar England och Kerry. Han blir helt tagen av naturen, huset, byn, vin- och trädgården. Hans närmaste granne Marise vill inte veta av honom, men han får hennes tragiska och gåtfulla historia berättad för sig på byns café. Han blir inspirerad och börjar skriva igen. Det flyter på som aldrig förr och han både känner av, ser och talar med Joe, som tycks finnas där på plats både i huset och trädgården. Vi får följa med bylivet, skvallret, Jays skrivande och trädgårdsarbete. Småningom lär han också känna grannen närmare.

Boken är en varm berättelse att bli glad av. Den är lättläst och jag gillar naturbeskrivningarna, som är så kärleksfulla. Jag gillar också touchen av det magiska, som om det finns någon bredvid oss när vi behöver just den personen allra mest. Jag ska inte avslöja slutet här. Det får ni själva läsa er till. Men det är riktigt bra. Det här är en feelgoodbok, som passar utmärkt i hängmattan.
Den pocketversion jag har läst kom ut på svenska år 2006.
Mycket nöje!

Den sjätte passageraren

I maj smygstartade jag deckarsäsongen med att läsa Den sjätte passageraren skriven av Theodor Kallifatides. Kriminalroman står det på pärmen, men…

Boken handlar om ett litet propeöllerplan som en vacker augustisöndag störtar i den lilla sjön Getaren. Planet var på väg från Amsterdam till Bromma. Sju kroppar dras upp ur sjön. En av dem är en mörkhyad pojke i 12 – 13-årsåldern. Kriminalkommissarie Kristina Vendel får hand om fallet. Det är svårt att hitta gemensamma kopplingar mellan de förolyckade. Och det är framförallt svårt att få pojken identifierad.

Det här var nog inte bästa boken att börja deckarsäsongen med. Kallifatides vackra språk passar inte alls i detta sammanhang. Det är svårt att få grepp om personerna och spänningen lyser med sin frånvaro. Kort och gott, ni behöver inte läsa den här boken!

Tur att boken inte är min. ”Lånade” den från bokbytarhörnet på jobbet och dit återvände den.

den_sjatte_passageraren