Skip to content

De öde fälten

juli 5, 2017

I maj läste jag lite deckare, mest på jakt efter någon ny författare att ta till sig. Men jag är så kräsen att det vill inte riktigt lyckas. På närbiblioteket utanför stan rekommenderades Elly Griffiths, så jag lånade den sjunde boken i hennes serie om arkeologen Ruth Galloway. Boken heter De öde fälten. Första boken om Galloway för min del.

En grävmaskinist hittar ett flygplansvrak från andra världskriget på en byggarbetsplats i Norfolk. I cockpiten hittas ett lik, som dock inte hör hemma i planet. Galloway lyckas med hjälp av DNA-prov identifiera kroppen som Fred Blackstock. Kriminalkommissarie Harry Nelson får hand om fallet. Ytterligare en kropp hittas och mystiken tätnar. Vad är det egentligen som händer? Och vad har familjen Blackstock med fallet att göra? Långsamt nystas gåtan upp och här saknas inte dramatik.

Boken har klassats, som engelsk mysdeckare. Tjaaa, kanske man kan säga så. Jag grips inte riktigt av någon spänning så där på allvar utan läser rätt slentrianmässigt igenom boken. Griffiths skriver bra, men jösses så trött jag är på de här kriminalarna med sina stora personliga problem. Hur sjutton ska de kunna lösa mordgåtor om de går omkring med en massa annat dravel i huvudet? Jag bara undrar! I det här fallet så har då Nelson varit otrogen mot sin fru och gjort Galloway med barn. Så han har en dotter utanför äktenskapet, en dotter som hans fru Michelle har accepterat. I den här boken börjar dottern skolan. Ruth Galloway å sin sida velar hit och dit. Ska hon slå sig ihop med den amerikanske programledaren, Frank Barker, som hon tidigare har haft ihop det med och som nu dyker upp för att göra ett nytt historiskt tv-program om de övergivna flygplansfälten i Norfolk. Eller ska hon fortsätta att gå och tråna efter Nelson. Och nej, jag är inte riktigt för sådana här snyfthistorier där kvinnor på något sätt ändå nedvärderas. Om Galloway nu är så klok, som hon utmålas, så borde hon inte då klara av sitt kärleksliv lite bättre?
Snälla, ge mej en deckare där kriminalkommissarien löser mordgåtor på riktigt och inte trasslar runt i privatlivet!

Annonser

From → Litteratur

One Comment
  1. Du har ju läst rätt mycket så jag förstår att tröskeln blir hög då det gäller att hitta nytt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: