En smak av vin

Här är det tyvärr glest mellan inläggen. Verkar som om det aldrig riktigt finns tid för vare sig det ena eller det andra.
Den här månaden har jag i varje fall hunnit läsa boken En smak av vin, skriven av Joanne Harris. Det är tredje delen i hennes mattrilogi där böckerna Choklad och En doft av apelsin ingår. Dem har jag inte läst och de är inte heller någon fortsättningsserie utan helt fristående böcker.

En doft av vin handlar om författaren Jay Mackintosh. Hans debutroman Jackapple Joe höjdes till skyarna, men det har nu gått tio år sedan dess och nu har han drabbats av skrivkramp. Boken börjar med en presentation av Jay, 37 år, hans sex vinflaskor, Specialarna och Jays sambo Kerry. Jay öppnar en av Specialarna och i följande kapitel är vi tillbaka i hans ungdomsår i Pog Hill sommaren 1975. En sommar då han lärde känna gruvarbetaren Joe Cox, som hade verkligt gröna fingrar och kunde odla vad som helst var som helst. Det vilar också ett stänk av magi och mystik över honom. Jay är en butter och framförallt mycket arg tonåring. Han känner sig sviken och är ilsken över föräldrarnas skilsmässa. Läsarna får följa med Jays liv i London är 1999 växelvis med ungdomens somrar på 1970-talet.

Jay är trött på sig själv och sitt liv, som inte verkar leda någonstans alls. Han dricker och är osocial i största allmänhet. Påhejad av en Specialare ser han ett hus till salu i Frankrike. det påminner honom om Joe, som alltid pratade om att köpa ett slott i där. Jay får för sig att det här är just det rätta huset, impulsköper det och lämnar England och Kerry. Han blir helt tagen av naturen, huset, byn, vin- och trädgården. Hans närmaste granne Marise vill inte veta av honom, men han får hennes tragiska och gåtfulla historia berättad för sig på byns café. Han blir inspirerad och börjar skriva igen. Det flyter på som aldrig förr och han både känner av, ser och talar med Joe, som tycks finnas där på plats både i huset och trädgården. Vi får följa med bylivet, skvallret, Jays skrivande och trädgårdsarbete. Småningom lär han också känna grannen närmare.

Boken är en varm berättelse att bli glad av. Den är lättläst och jag gillar naturbeskrivningarna, som är så kärleksfulla. Jag gillar också touchen av det magiska, som om det finns någon bredvid oss när vi behöver just den personen allra mest. Jag ska inte avslöja slutet här. Det får ni själva läsa er till. Men det är riktigt bra. Det här är en feelgoodbok, som passar utmärkt i hängmattan.
Den pocketversion jag har läst kom ut på svenska år 2006.
Mycket nöje!