Räddaren i nöden

– Va, har du inte läst den, utropade de två yngsta ätteläggen i korus tidigare i vår.
– Det är ju en klassiker, fortsatte de i mästrande ton.
Håhåjaa, jag minns en tid då jag fick försöka med lock och pock att de skulle läsa nånting annat än Kalle Ankas pocket-böcker. Och se nu hur långt de har kommit! Nu kan de mästra mamma!

Jag beslöt alltså att inleda maj månad med att ta itu med klassikern Räddaren i nöden, skriven av J.D. Salinger. Den gavs ursprungligen ut i USA år 1951. Boken handlar om 16-åriga Holden Caufield, som just har blivit relegerad från en skola än en gång. Han har underkänt i alla betyg utom engelska. Han tycker att livet är för jävligt, avskyr eller retar sig på nästan allt och alla. Det verkar som om den enda han tycker om är sin lillasyster. Han beslutar lämna skolan före jullovet inleds och driver omkring några dagar i New York för han vågar inte åka hem före han är väntad.

Han går på nattklubbar och barer, känner sig ensam, ringer runt till bekanta och halvbekanta, beter sig svinaktigt mot en flicka, som gärna skulle vilja vara hans utvalda om han blott kunde uppföra sig. Han träffar sin favoritlärare från en av de skolor han tidigare blivit relegerad från. Han driver omkring planlöst och pengarna sinar, så han smyger hem och lånar lillsyrrans julklappspengar. Han drömmer om att sticka iväg och strunta i alltihop, som har med skolor, utbildning och vuxenliv att göra.

Det här en kultbok, som handlar om ungdomens revolt mot den stela vuxenvärlden. Holden har genomskådat allt och han vill inte ingå i det där förljugna spelet med en massa idioter. Den väckte rabalder när den kom ut och det kan jag förstå.

En klassiker skall ju vara tidlös och jag vet nu inte riktigt med den här boken. Jag får liksom aldrig tag i den. För mej är det på något sätt för amerikanskt och för långt från dagens verklighet. Men så är jag ju inte heller vare sig ung eller pojke. Boken är välskriven och det är spännande att följa med Holdens förehavanden i New York. Jag är lite rädd att det ska gå på tok för honom. Salinger skildrar de olika situationerna insiktsfullt och bra. Men ändå… för mig är det något som ändå blir och fattas.
Jag tror nog att jag får ta itu med någon rysk klassiker istället senare i sommar.

Idag för jag den här tillbaka till biblioteket, så nu kan ni låna den om ni blev nyfikna!