Förvisad
– Neeej, håll dig borta. Kom int nära mej. Våga bara, ropade jag förskräckt igår då mannen i mitt liv tyckte att det skulle varit på plats med en liten kram. Sen förvisade jag honom kallt till soffan för andra natten i följd. Är jag en kall och hård kvinna?
Saken är den att han snorar, hostar, nyser osv och jag vill INTE bli och har INTE tid att vara sjuk. Bäst att han håller sig på behörigt avstånd från mig, för i den här kylan går det inte riktigt att köra med när-gubben-min-är-inne-är-jag (gumman)-ute.
I kväll ringde han mr J och beklagade sin nöd. Det visade sig att mr J lider av samma åkomma, sjuk hals, sjuka muskler, matthet osv. Till skillnad från mannen i mitt liv så ska mr J iväg till farbror (eller kanske tant?) doktorn i morgon. Då tyckte mannen i mitt liv att mr J skulle begära en extra omgång mediciner eftersom båda har samma symptom.
ingescyber 
Ja, sådana åkommor är i svang. Också min äkta hälft kom hem med en åkomma från sin långa arbetsresa och insjuknade följande dag i mer än 39 graders feber, dagen före sonsonens dop! Och de hade planerat dopdagen så, att han säkert skulle kunna delta (med tanke på att han är en hel del på tjänsteresor på andra sidan jordklotet). Gissa, hur det gick? Jo, han fick snällt ligga hemma i sängen och gräma sej, medan alla andra kunde delta, också hans gamla 93-åriga mor!
Nu har han varit hos doktorn och fått 10 dagars antibiotikakur och jag kämpar på i yllesockorna med snöarbete och annat … Jag har inte heller tid att insjukna!
Det är ett elände med de här influensorna. Man måste också på riktigt ta det varligt så att man inte plötsligt drabbas av dubbelsidig lunginflammation:
Hoppas att ni videofilmade dopet så att han har kunnat njuta av det i efterhand.