Konstig lukt

I fredags när vi kom hem från ett besök hos min mor och lillasyster, vidgade vi näsborrarna när vi nåddes av en okänd lukt i köket. Vi sniffade förvånat, körde in näsorna i den stora buketten med liljekonvaljer och kunde konstatera att de fortfarande doftade som konvaljer. Vi kollade på köksbordet och -bänken att inget luktande fanns där. Vi var rörande överens om att det inte var nåt från katterna heller. Nej, odören gick helt enkelt inte att känna igen.
Mannen i mitt liv kläckte till slut idén om att yngsta ättelägget hade duschat och använt nån ny tvål. Själv var jag inte övertygad för vi mötte honom i dörren på väg ut på sin joggingrunda. Och hur skulle han nu ha duschat först och sedan joggat sig svettig? Nej, ordningsföljden var nog lite annorlunda.

Vi klarade inte av att identifiera den konstiga lukten. När yngsta ättelägget återkom från sin runda och svettig damp ner i soffan fick vi förklaringen. Det var myggmedlet som doftade så starkt.

Igår var det meningen att vi skulle åka till Mustila, men av olika orsaker blev det inget av den färden. Synd för nu blommar alprosorna och igår öppnades sommarsäsongen med massor av happenings. För övrigt kan man nog som mannen i mitt liv konstatera att det är så många sommarevenemang att man blir alldeles yr i huvudet och till sist när man ställs inför svåra valmöjligheter är det bäst att bara bli hemma. 🙂
Igår fick jag då ägna mig åt eget trädgårdsarbete istället. Och då behövde jag låna myggsalvan av yngsta ättelägget. Den som luktar så konstigt.