Tjuvarnas marknad

Det är faktiskt redan någon vecka sedan jag läste ut boken Tjuvarnas marknad skriven av Jan Guillou. Det är flera år sedan jag läste någonting av honom. Vet inte riktigt varför det har blivit så för jag gillar ju hans sätt att skriva och kombinera fiktion med fakta. En sorts samtidsromaner alltså. Jag var osäker på vad jag skulle få läsa om i den här boken. Tänkte mig förgången tid i Stockholm även om jag nu inser att det faktiskt finns bilar på bokens pärmbild. Hur kunde jag missa det?

Boken handlar om de unga och bortskämda i Stockholm, om de rika och deras familjer samt om polisens arbete och hur resurserna fördelas i tider av knapphet. De rika roffar åt sig och fifflar i den grå zonen och vad gör de unga då? Jo, lever förstås loppan och är oförskämda. Vi får följa med Henric Gundell och hans planer och renovering av Håtuna. Guillou beskriver inkännande olika jaktscener både från safarin i Afrika och hjortjakt på Håtuna. Gundell är rädd för att inte klara av etikettsregler och få pikar för det. Han är ju trots allt en uppkomling. Han har idéer för hur han skall bli stor godsägare på Håtuna, men midsommarfesten med folket blev något tvungen och krystad. Gundell är smart och hänsynslös med ett rätt häftigt temperament. Och han avskyr journalister mest av allt i hela världen. Han har blivit illa åtgången i pressen.

Bland de rika familjerna har det skett en hel del inbrott i miljonklassen utan att dörrar eller fönster brutits upp. Inga fingeravtryck finns heller och tavlorna som stjäls är svenska mästerverk som inte kommer att kunna säljas. Det tillsätts en specialgrupp under ledning av intendenten Ewa Johnsén. Gruppen har till uppgift att lösa gåtan med inbrotten. Vi får följa med gruppens arbete och framförallt hur skickligt Johnsén leder sina mannar. Det är spännande och trovärdigt, men jag ska inte gå in på detaljer för att inte avslöja intrigen.

Det som roar mig är hur Guillou inleder boken i första kapitlet. I prologen har vi fått följa med hur kommissarien Terje Lundsten blir kommenderad att delta i den specialtillsatta gruppen för att sedan i första kapitlet kastas in i något helt annat. Lite kul faktiskt samtidigt som jag börjar fundera på om det ändå bor en liten romantiker i Guillou. Den bilden förstärks ytterligare då han beskriver Ewas semester på Korsika.
Språkhanteringen är bra och träffsäker. Njutbar. Hur kunde jag någonsin överge Guillou?

Den här boken tangerar lite grann den förra jag läste, När jag tänker på pengar.