I dag hittade jag HK:s lördagskorv i affären. Av någon outgrundlig anledning hamnade korven i min kundvagn. Usch, den är inte hälsosam och inte tycker jag speciellt mycket om den heller.
MEN kände mig lite nere och närde en nostalgisk längtan tillbaka till barndomen. Då när livet var enkelt och skönt, brödet var hembakt och smöret hemkärnat och farmor ännu levde. Ack, dessa långa skivor av jästbröd där korvskivan flyttades framåt efter varje tugga. Hur skulle den annars ha räckt till hela brödskivan?
Nyss tog jag mig en titt i kylskåpet. Undrar om jag alls kommer att äta den där korven för varifrån ska jag få tag på farmors goda jästbröd? Bakat i vedugn?
Min nostalgi beror på saknad, imorgon flyger han tillbaks till Dublin, vår äldsta. Hur kan två veckor gå så fort förbi?
Den yngsta ligger också i startgroparna att flyga ur boet. Snart sitter här två knarriga stofiler kvar. Hur ska det sluta?
Fast, jag hinner ju nog inte sitta så mycket, så som jag flänger och far omkring…
Och hej, det blir ju ett rum ledigt i övre våningen. Jihaa! Nu kan jag ha ett eget pysselrum. Det ni!
From → Ditt och datt
ingescyber 
Oj oj vad jag förstår dina känslor! Jag blev helt chockad när min ”lillunge” första gången nämnde att flickvännen och han skulle villa flytta ihop. Nå, dom har inte gjort det ännu så jag hinner förbereda mig mentalt. Ibland skulle man villa spola tillbaka 20 år och ha ungarna små igen…fast nog är det skönt när dom är ”självgående” nu:)
Jo, sånt är livet och det är ju nog skönt när de små liven vuxit upp. Inte är det ju meningen att de skall gå här hemma heller även om jag njuter av samvaron med dem. Umgänget blir mera sporadiskt sen när de väl flyttat. Men hittills har de ju alla ändå velat komma hem på besök trots att jag är en urusel matmamma. 🙂